Sunco

Varför skriva blogg när man kan vara ett sunco? 

Bekvämt och gott.

Spelet har börjat...

Ena sekunden befinner jag mig i de underbara drömmarnas värld . Andra sekunden stormar Basse in i mitt rum, sätter handbojor på mig och bär ut min nakna kropp (bortsett från handbojorna) i den väldigt kalla balkongen. Sen går han in och låser balkongdörren.

Det såg ungefär ut såhär.

Sedan la han handbojsnycklarna på balkongräcket. Jag var alltså tvungen att ställa mig upp för att ta upp handbojorna. Detta lyckades jag tillslut med och då gick jag komma in... Basse valde att börja våran nya sport med stormsteg. Jävlar vad han kommer att få lida...

En ickerökares vardag.

Jag var på krogen med Jesper och Matilda här om dagen. Då de ibland gick upp och rökte började jag att snacka med mina bordskamrater. En av dem heter Anna. Anna var ledsen. Anna är 85:a och vet inte vad hon ska göra av sitt liv. Anna har jobbat på en krog i fem år och hatar sitt jobb. Men vad fan ska Anna göra istället? Hon hade ingen aning. Sen hade hon sett det första vårtecknet den dagen. Det var den första fjärilen. Anna råkade trampa och döda den första fjärilen. Det första vårtecknet. Anna var ledsen. 

Bredvid Anna satt Martin. Martin blev förvånad när jag presenterade mig som Bruno. Martin sa att han heter Bruno i förstanamn. Martin är en skymf mot alla Brunos. Martin är en infidel! Varför heta Martin när man kan heta Bruno? Precis som hans far! Sen gick även de för att gå upp och röka. Då fick jag gå och snacka med ett annat bord.

I ett annat bord satt Ola. Eller jag tror att han heter Ola. Ola passar inte i att heta Ola. Han hade svart backslick och var väldigt stilig. Även Ola satt ensam för hans bordskamrat var och kissa. Ola såg ut som en vampyr. Ni vet den där stiliga böglooken utan att vara bög. Var det PK av mig? Nä, det var det inte... Hatar jag folk som svarar på sina egna frågor? Ja, det gör jag. Ola ägde i varje fall två klubbar. Detta var en av dem:

Ola är mannen till höger. Men han såg mycket stiligare ut i verkligheten.

Annars vill jag konvertera till islänning. De är så jävla coola, gör jävligt bra musik och har fattat något som resten av världen inte förstått. det är något vackert och samtidigt något dystert över dem. Nu var jag inte särskilt PK nu heller. Men det skiter jag i. För jag är numera en dyster men vis islänning.

puss...

En stund och en sport.

Det finns en stund som jag älskar. Det är när jag är med någon (eller några) i en lägenhet och vi ska gå ut och röja eller bara allmänt gå ut och hitta på något. Det jag älskar är när någon i sällskapet säger "Ok, vi drar ut, men jag ska bara fixa mig". Den stunden är underbar. Man sitter där och väntar på att någon ska bli färdig för att sen gå ut. Det blir liksom ett sorts intro till det annars väldigt hastiga utgången. Sen älskar jag även förberedelserna när alla tar på sig skorna i hallen och folk springer fram och tillbaka för att hämta sina grejer. Snart lämnar vi alla den här platsen och ska ta oss från punkt A till punkt B. Vi är ett team och vi förbereder oss tillsammans för kvällens händelser. Kanske att det till och med är sista gången vi är tillsammans för den här kvällen då alla kanske kommer att splittras om en liten stund.

Annars har jag och Basse hittat på en sport. Den heter "vem kan väcka den andra på det mest obehagliga sättet". Reglerna är: 

Ingen avföring är tillåten.

Man får inte förstöra sängen.

Man får inte ge bestående skador (men man får ha ont i typ en dag, så att tända en tändare på någons tå är ok).

Man får inte väcka varandra om man ska upp jätte tidigt till t ex en tenta eller ett viktigt jobb.

Dessa är reglerna och de enda reglerna.... Basse kommer att få ångra sig (vad Carinas video på hennes blogg än säger).

PUSS

vårdikt

Kära små flygande grannar.

Jag hör, jag hör.

Ett kvitter, en sång.

Jag hör, jag hör.

Dagen har nyligen vaknat.

Jag hör, jag hör.

Klockan har knappt slagit fem.

Jag hör, jag hör.

Från trädets mäktiga grenar.

Jag hör, jag hör.

Från buskarnas snåriga väggar.

Jag hör, jag hör.

När daggen nyss lagt sig på gräset.

Jag hör, jag hör.

När solen, den glimmar som guld.

Jag hör, jag hör.

En sovmorgon jag egentligen hade.

Jag hör, jag hör.

Och fönstret var öppet för vädringens skull.

Jag hör, jag hör.

Om ni väcker mig en enda gång till.

Jag hör, jag hör.

Jag kommer att fistfucka er.

Jag hör, jag hör.

Jag vet att askungen uppskattade er.

Jag hör, jag hör.

Men hon och hennes autistiska dvärgar åt helvete med er kan dra.

Jag hör, jag hör.

För nu så vill jag sova.

Jag hör, jag hör.

Så om ni fortsätter att sjunga kommer jag en vacker dag att köra upp en fritös i era rövhål, era små horungar!

Jag hör icke mer...

mythbreakers

Jag hatar kanel.

Rör inte mitt anba!

Basse borstar tänderna med varmt vatten. Basse superknivar måste diskas på en gång när de använts, Brunos skor får inte stå i vägen i hallen, de måste upp på skohyllan, Basse har en Xbox 360 (och GTA IV!!) tack vare världens bästa Carina, Basse måste stå ut med Brunos tillbakaspolningar varje gång Bruno inte hör vad de säger på Lost.

Obs. bilden är regisserad, vi har varsitt tandborstsglas.

Det är mycket som händer nu. Idag tänkte jag att jag skulle äta hemstekt falafel till lunch. Så jag gick och handlade grönsaker, falafel, shlomo hommos och pitabröd. Sen tänkte jag att jag ju var tvungen att ha starksås och vitlökssås till. Jag gick och gick och gick men kunde bara hitta en massa skumma såser på massa språk jag inte kan. Så jag bestämde mig för att fråga. Mannen som inte kunde prata så bra svenska gick runt med mig och letade efter såserna medan han kliade sig på huvudet. Till slut sa han att den såsen var slut. Då han märkte min besvikelse sa han att han skulle visa mig en sak. "Kom" sa han och gick till en helt annan hylla där det inte fanns några såser alls. Så tog han fram en påse med något gult pulver med en stor etikett. "Anba pulver" stod det. 

"Det här är något som vi irakier har på falafeln, blanda med vatten och lägg det på maten, bara DEN såsen är det som behövs."

"Ok, tack!" Sa jag lite nervöst och tittade på pulvret. 

När kvinnan i kassan sedan blippade påsen tittade hon upp på mig med skumma ögon. Hon hade slutat blippa mina varor.

"Vad gör du med det här?!" frågade hon vilket fick mig att bli lite rädd.

"Eeeehhh, jag ska göra falafel..."

"Varför tog du det här?"

"Mannen där borta visade mig det här när jag berättade att jag skulle göra falafel."

Kvinnan med slöjan som stod bakom mig i kön hade börjat småskratta åt mig.

"Var kommer du ifrån?" frågade kassörskan mig.

"Sydamerika"

"Det är bara irakier och iranier som köper det här det var därför jag frågade" hon hade börjat blippa mina andra varor igen.

"Jag förstod det. Hur tillagar man det?"

Sedan förklarade hon detaljerat om hur jag skulle blande två skedar med en kopp varmt vatten (tror jag) och låta det stå i två timmar! TVÅ TIMMAR!! Då jag har världens sämsta framförhållning och gick och köpte mat när jag varit hungrig i redan två timmar tänkte jag inte vänta så länge. Så jag åt mina falaflar och väntar fortfarande på att anban ska bli färdig. Sen tänker jag smaka på den imorgon. Så Basse, rör inte mitt anba när du kommer hem. Den är till imorgon!

Men min falafel blev jävligt bra ändå!

Så nu är jag kompis med Hjulsta-affären vilket känns fett! Det är som sagt mycket som hänt nu med flytt o grejer (GTA IV!!), därav veckouppehållet. Men nu är jag tillbaka igen!

PUSS

bööörn motherfucker

Proffset (min systers kille som bygger högtalare) fixade min förstärkare. Det var någon mojäng som hade smält. Det roliga är att den här mojängen tål upp till 180 grader... sen smälter den... Den smälte... 

Sen berättade han att jag får köpa hans superförstärkare som han inte behöver då han har typ åtta. Och den tål hur mycket som helst. Så snart är det fest igen!!!! Jag har big plans, med tillhörande mikrofon och grejer.

Annars vill jag ge mad props till Lykke Li. Jag vet att hon kan låta lite töntig ibland men hon är så jääävla cool. Hon kör sin grej liksom. Jag kan även förstå att folk kan störa sig på henne när hon åmar sig på scenen, men jag gillar det som fan. Hon gör som sagt sin grej och kör stenhårt med det. You go girrrrl!

Puss

Vinnaren är...

Hej Bruno!
Tack för att du hörde av dig angående din fråga om BOB Körsbärssylt.
Jag har skickat det vidare till vår produktchef som är ansvarig för BOB:s
produkter
och fått följande svar.

Det är svårt att säga exakt men det är slutet på 80-talet eller början på
90-talet.
Det är BOB-loggan med gul färg och den byttes ut under 1992-93.


Med vänlig hälsning

Procordia Food AB
Konsumentkontakt
Irene Bedbo
tel: 0413-65 247
irene.bedbo@procordia.se
www.procordiafood.com

Grattis Maria theonewhoalwayswins (som jag brukar kalla henne nu för tiden)!!!! Du får en trisslott på posten någon gång i April!

(Jag undrar verkligen varför Irene tackade mig för att jag frågade henne om det här)

Under mikron

För att svara på Lovisas frågor så skulle jag nog säga att någon för länge länge sedan har använt stället som förråd till krukor. Varför de satt upp en pappvägg för hela krukförrådet är en gåta. Så här såg det ut under mikron:

Mina skatter.

Den som kommer på från vilket år den här burken är vinner en trisslott.

PUSS

Äventyr

Medan jag städade hittade jag en öppning jag inte trodde fanns. En pappvägg under diskbänken som jag trodde satt fast föll plötsligt ner på mitt huvud. Genom en springa kunde jag skåda någonting bakom pappväggen som jag trodde var någon sorts cool manick till något rör av något slag och eventuellt några äckliga smådjur. Så jag bestämde mig för att filma och göra upptäckten bakom pappväggen tillsammans med er. Men det fanns så mycket mer än en bara rör därinne...

Morning has broooookeeen...

Igår var jag bakis. Inte "fyfan vad jag mår illa och vill dö" - bakis som Gerald, utan snarare "fyfan vad jag är borta" - bakis. Exempelvis skrev jag ett blogginlägg som jag glömde publicera. Sen skulle jag gå och köpa pizza. Så jag sa "jag kommer snart" till döda Gerald i köket och gick ut ur ytterdörren. Solen sken som fan och jag kände att jag ändå mådde ganska bra. Sen gick jag in i affären, längst in till den sista hyllan och började peka på varorna som man gör när man letar efter saker. Sen stannade jag med mitt finger vid shlomo-tvålen och tänkte "vad fan gör jag här?"... Det var då jag vaknade. Jag hade aldrig tänkt köpa någon tvål, då jag redan har väldigt mycket tvål hemma. Jag hade ingen aning om vad jag letade efter, så jag ställde mig och funderade ett tag vid sista hyllan. Som en blixt kom till slut svaret. Jag skulle ju för fan gå och köpa pizza... Jag hade alltså ställt in kroppen på autopilot och bara somnat. Så min kropp hade tagit för givet att jag skulle in i affären, till den sista hyllan för att leta efter något med mitt finger. När den sen väckte mig för att lista ut vad det var jag ville ha blev jag både både chockad och lite imponerad. Det är en konst att gå och lägga sig inuti sin kropp medan kroppen får klara sig själv.

Här kommer lite morgonbilder efter festen:

Gerald ville inte gå upp, Gerald ville ligga kvar i den här fräsha lägenheten till 19 även fast Bruno drog på bio. Bruno har fått ett streck under sin text. Bruno vet inte hur man får bort det då det bara finns en kursiv och en fetstil knapp på blogspot.

Tack alla som kom på festen! Ni knäckte! Snart kommer det en till!

Puss

Hjulstabil

Ska man trasha en bil ska man fan göra det ordentligt! Inga jävla meserier! Den här bilen stod inte här 13 timmar innan morgonen då jag såg den. Den stod precis utanför min port så jag skulle sett den när  jag kom hem, dagen innan. Detta innebär att detta är ett 13-timmars arbete!!

Så går det när man har GTA som registreringsskylt.

Så MESSA INTE med oss Hjulsta-bor!!!!

PEACE

Hjulstaljud

Inatt kunde jag inte somna eftersom jag hörde en massa Hjulsta-ljud utanför min lägenhet. Att jag skulle upp kl 04.40 för bootcamp gjorde ju inte saken bättre.

Först hörde jag hur en snabb liten bebis kröp på taket (missfosterbebisens golv) ovanför mig och knackade med sin hjärnhand lite här och där. Tick, tick, tick.... tick, tick, tick... Sen sprang han snabbt som bara missfosterbebisar kan, genom rummet till ett annat golv (mitt tak) och knackade lite... tick, tick, tick.... 

Där låg jag mitt i mörkret kl 03.00, helt klarvaken med täcket över munnen och följde missfosterknackningen med mina väldigt öppna och skräckfyllda ögon. Sen hörde jag ett PANG! Då vred jag huvudet snabbt som satan åt köket. Detta pang följdes av att någon fick för sig att börja släpa lik utanför min ytterdörr. Sen hörde jag ännu ett PANG! Och släp, släp, släp... 

Till slut ställde jag mig upp i mörkret och närmade mig köket. Livrädd som jag var kom jag bara in med ena benet innanför köksöppningen innan jag snabbt som fan kutade tillbaka in i min säng. Där låg jag, klarvaken och livrädd.

Tre och en halv timmar senare stod jag och hoppade i skogen till en norrman som skrek en massa obegripliga övningar som alla av någon konstig jävla anledning förstod. Varför kan alla helt plötsligt norska?! Det var iofs skönt att alla kunde norska så att jag i mitt stånkande kunde härma alla andra och bara ignorera mannen. Det tar nämligen bort ens pepp lite att helt plötsligt springa åt fel håll eller gå ner på magen när man egentligen ska rullesnurra i buskerna. 

Liksläpadet var förresten bara folk som skottade snö lite väl högljutt och liksläparaktigt. Och missfosterbebisen med järnhanden var nog bara någon med klackar eller en jävla unge som lekte med kulor inomhus.

PUSS

Film!

Mera film!!! Måste skriva manus!! Det finns inget roligare!!

Att skapa något ur intet. En värld, en historia, en blick, karaktärer, dialoger, en känsla, ett språk, en tid, en tanke, en åsikt och mycket mer därtill.

Att komponera något i tanken för att sen få göra det i praktiken. Att försöka lösa svårigheter och att känna glädje för när det går bra. Att se något framför sig i huvudet för att sen få se resultatet framför sig på skärmen så att man kan dela med sig till alla man känner. Att kunna känna "det där var precis i mitt huvud och nu kan ni få se det". Man liksom gör ett fönster till ens känslor och ens tankar, samtidigt som man berör andras känslor och tankar på ett eller annat sett.

Mera manus!!!!! Mera film!!!!

Bootcamp

Jag har nu gått runt och sett rövknullad ut i två dygn. Speciellt när jag velat sätta mig ner. Detta på grund av träningsvärk. Det har varit en pina. Min röst försvann också någonstans på Frans fest. Så rövnullad och röstlös har jag gått runt och funderat på vad det var som egentligen hände under de där 75 minuterna då jag utsatte mig för armyfitness. Vad hände Bruno?

Jo... Jag led...Jag led så mycket att jag inte, så in i norden, kunde förstå varför jag gjorde det här emot mig själv... Jag led så mycket att jag ville döda den som kom på detta inferno till träning...Nä.. Jag kan nog inte med ord förklara hur det kändes...

Detta lidande kontrade min hjärna med att tänka på:

varför i helvete jag inte tagit på mig handskar för.

en varm säng som jag kunde ligga i istället.

hur skönt det egentligen var att inte träna.

Sedan tänkte inte min hjärna något mer eftersom de AS-chockade musklerna var tvungna att ta förstärkning från huvudet. 

MEN! Om man bortser från rövknullerikänslan har det varit hur skönt som helst nu såhär efteråt. Och det känns skönt att jag tänker göra det här. Jag är pepp OCH medveten om vad jag ger mig in på. NU KÖR VI!!!!! Det kommer inte vara lätt, men jag tänker åla mig över vilken isfylld kulle (med grus, grenar och annat skit som skrapar emot magen och knäna medan mina muskler vill fly ur kroppen) som helst, bära den tyngsta bjäsen hur långt som helst och göra armhävningar tills mina armar går av!!!! AAAAAAHHHHHH!!!!!!!

Tack Basse för att du peppade mig genom de osaligas straffort.

PUSS

Elmenhorster

Jag har äntligen gjort det. Jag har köpt den obligatoriska förortsjuicen. Jag har köpt MULTIVITAMIN multifruit juice drink!! Med särskrivning och allt! Den håller i ett år och innehåller hela 20% fruktkoncentrat. Resten är en hel del underbara saker som sötningsmedel (bla aspartam) och förtjockningsmedel. Mitt favoritförtjockningsmedel heter guargum. Jag kan verkligen känna guargumet i juicen. 

Men ärligt alltså. Den här juicen är så sjukt beroendeframkallande att man (som Basse så fint formulerade det) får tjackryckningar om man endast tar ett glas om dagen. För tar man en klunk så slutar man inte fören halva paketet är uppdrucket.

3D

Jag så Bolt häromdagen. På bio. Med 3D-glasögon. Varför gör ingen en stor grej av det här? 

DET VAR HUR JÄVLA COOLT SOM HELST!!!!!!!!!! Grejerna kom UT ur skärmen!! UT!!!

O det var inte sånna där jävla kukplastglasögon med en röd och en grön ruta utan, glasögonen var helt genomskinliga, fast böjda på ett lite smålustigt sätt. Men grejerna kom UT ur skärmen. AAAAAHHH!!!!! När man tittade någon annanstans med glasögonen såg man helt normalt. 

Från och med nu är det tvång att gå på alla 3D-bios vi kan hitta. Och ALLA ska med på det här övernaturliga fenomenet!! Nästa få bli monsters and aliens eller vad den nu heter. Man kan även se konserter med 3d-glasögon. Vi måste gå på allt!!

Puss

sweet dreams

The Mamas & The Papas gjorde ju världsklassig musik. VÄRLDSKLASSIG!!.. It's a word...

Drömmar är bra att ha men så här kan det gå när rappare försöker rimma:

Beastie Boys rimmar: 

"Everybody is rapping like its a commercial, acting like life is a big commercial"

Petter rimmar också: "Det är fult att tjäna pengar och hålla nånting, alla håller nånting men ingen visar nånting. 

O hela världen är ding när alla visar allting, men i vårt lilla land, visa aldrig nånting."

Puss

Ps. Dogge, i låten "kompisar från förr" hälsar att "utan en farsa, en farsgestalt, det är därför de börjar med knark".  Skönt att han listade ut varför folk börjar med knark.

inspiration

Fan vad jag svär. Jag körde en sån där scrabble som Maria gjort och fick se att jag svär en hel del. Men det gööööööör inget. Just nu har jag inspiration. Det är kul. Carina, jag håller tummarna för dig idag! Kl 14 idag vill jag att alla ska tänka på henne. GO GET THEM TIGER!

Nu ska jag läsa "Fröken Julie" med ett feministiskt perspektiv till lektionen. Förresten, vill ni känna er smarta någon gång är det bara att gå in på något rasistiskt youtube-klipp  (helst från typ 93) och läsa kommentarerna. Man känner sig så jävla intellektuell då. Man får en sån där "shit vad många idioter det finns där ute och jag är inte en av dem"- känsla.   Folk blir så ologiska i sitt hatande.

Vad hände med "I Coopers klass" egentligen?

Nästa, Army fitness!

Puss

och så tacos förstås

Jag äter tacos ganska ofta. Mina vänner med. Snart sa vi nog kunna träffas och äta tacos allihopa. Det här är en del av grejerna man måste tänka på när vi är allihopa och äter tacos:

Carina är vegetarian så hon måste ha quorn och sen 2009 är Bruno också det men de kan inte steka det i samma stekpanna som köttet ska stekas i eftersom det är ägg i quornen vilket Maria är dödligt allergisk emot och Lovisa äter inte rött kött så hon tar gärna quorn hon med eller kyckling går också bra för den delen, Bruno måste ha oliver och det gillar Basse också, Carina måste ha sin sås varm så den får vi värma men Bruno  gillar den kalla så han tar ur den andra burken med sås vilket gör att de alltid måste köpa minst två såser, Bruno vill äta tacosen i tubs, Carina oftast i mjukt bröd medan Basse alltid vill ha original tacoskalen då han menar att deti Carinas fall kallas "wraps" och inte "tacos" och Olle kan inte äta tubs utan att de går sönder så de måste köpa ett paket av varje, på sistånne har Bruno börjat gilla green jalapeños på tacosen  och detta har inte varit ett måste för Carina men då de funnits på bordet har hon gärna tagit av dem vilket var anledningen till att hon blev irriterad på Bruno då han började tycka de var för starka och bytte ut dem emot yellow chili för då fick hon inget alls nu när hon hade vant sig så nu får man köpa båda de burkarna, tomat är ett måste för Amanda som hatar isbergsallad och Carina hatar tomater till tacos men hon tycker annars att grön paprika är ett måste och blir irriterad på att den alltid tar slut så jävla snabbt, Carina är bäst på att göra guacamole, Maria är bäst på att göra köttfärs, fast Basse föredrar när hon gör den utan att ha i sötsur chilisås, tacos med en twist är en ny uppfinning som Bruno gärna tagit del av men det verkar som att folk är svårflirtade i att ha ranch dip till sina respektive tacos, Maria var den enda som tog guacamole på skalet/wrapen innan man lägger på köttet/quornen men sen Bruno prövade det en gång har han aldrig gått tillbaka till något annat, rödlök var en gång i tiden ett måste för Carina men det verkar som att den tiden är förbi men hennes tankar om att colan MÅSTE in i frysen det första den gör när man kommer hem från handlingen har bestått genom alla tider.

så hackar jag grönsaker väldigt långsamt också...

Det här är inte ens hälften av allt man måste tänka på när vi äter tacos.

Puss

Lostified

Jävlar i helvete vad Lost är bra!! JÄVLAR!! Och kom inte och säg annat för då får du med mig att göra! Här om dagen hade de youtube festival på universitet. Man kunde sitta och dricka öl, titta på klipp på en duk och även önska en massa som de kunde visa. Fett kul ju! Annars är tv på krogen ett stort no no.

För att hedra festivalen som jag inte gick på tänker jag visa ett klipp som jag tycker är skitroligt. Visst kan jag vara pk ibland men när det kommer till humor är jag inte det. Mina damer och herrar! Låt mig välkomna er till teenage tourettes camp!

Fy fan vad jobbigt. Först tänkte jag att det var fejk men när man tänker efter kan man ju ha alla möjliga sorts ticks, så varför skulle vokabulära ticks vara så mycket annorlunda. Men det är sjukt rolig sjukdom för en utomstående. Om jag var ledare där skulle jag inte kunna sluta garva, vad de än kallade mig eller hur grova svordomarna än var. Ju grövre och opolitiskt korrektare de var desto mer skulle jag skratta.

Puss

Like a virgin

Just nu pågår det en diskussion om Madonna och hennes klädval på bloggar lite här och var. Folk tycker att hon är för gammal för att ha på sig det hon har och jag tycker det är helt sjukt att folk tror att de har rätten att bestämma vad folk ska ha på sig. Carina den bästa, som jag brukar kalla henne, håller på att läxa upp alla dessa idioter rejält och jag kan inget annat göra än att hålla med henne. Våra argument lyder: 

Det är för fan helt upp till var och en att ta på sig vad de vill och man ska för fan kunna få känna sig sexig i vilken ålder man vill!!! Kläder har inget bäst före datum!!

Gå in på www.carrigan.blogg.se för att se argumenten direkt från the main girl herself!

Denna diskussion påminner mig dock om en annan grej jag stört mig på ett längre tag nu och det är allt jävla klagande på alla överviktiga människor. Om och om igen får jag höra hur smala människor stör sig på alla som är tjocka och "inte tar hand om sina kroppar". Folk blir liksom provocerade av folk som äter för mycket. VAFAN! Exempelvis känner jag en överviktig kille som hela tiden äter överdrivet mycket godis och sockerhaltiga drycker och sånt. Flera gånger har jag hört hur andra sagt till honom att han borde tänka på vad han äter om han vill gå ner i vikt. Först tänkte jag att det var för att vara lite schyst mot honom men då han inte gör något åt saken har jag hört hur dessa "vänliga och hjälpande" kommentarer övergått till en irritation från de andra. Jag har till och med fått höra frasen "Nu blir jag för fan irriterad!"  Självklart vet han om att han äter för mycket socker och annat skit men det är hans eget val att inte göra något åt saken!! Jag har aldrig hört honom klaga på sin vikt, men även om han säkert föredrar att vara smal så är det hans eget val att prioritera godis och fet mat framför det! Folk tror liksom att de har rätten att klaga på fetma bara för att det är synligt! Varför blir alla så himla provocerade? Jag söp fem gånger i rad förra veckan efter tentan och när jag berättar det för folk så garvar de bara. Och även om man ibland får höra ett och annat "du super väll inte FÖR mycket" eller "bara du tar det lite lugnare emellanåt" så hör jag aldrig hur folk blir irriterade.

Sen har vi även de som verkligen verkligen VILL vara smala och som konstant klagar på sina kroppar men som ändå inte kan sluta äta. Förstår folk inte att dessa människor lider som fan och att de har ett gravt beroende precis som vilket annat beroende som helst? Självklart förstår jag att en överviktig persons eller en alkoholists vänner skulle kunna bli sura på honom/henne om de märker att personen skadar sig själv och att de bara vill hjälpa personen att må bättre. Men jag talar om det kollektiva hatet emot tjocka människor. Hatet som kommer från de som inte alls är särkilt nära vän till personerna. Sen har vi faktum att allas kroppar reagerar olika till olika mycket mat. Vissa blir tjocka hur lätt som helst medan andra (bla jag) kan äta hur mycket skit som helst utan att gå upp någonting. Vi alla skulle vara mycket fetare om vi bara haft lite otur med våra gener.

Nä hörni! Nu ska jag gå äta falafel.

Puss

Återupplivning

Det gäller att knapra upp sig lite här i livet! Inte kan man bara knata in under täcket och hoppas att allt det andra hoppar runt av sig självt heller! Nä jag och mina tillhörande attribut tänker fixa en brasa på den här resan! En brasa av det som legat och slumrar så sött. Och ett livsbejakande uppvaknande har väl aldrig suttit fel på en onsdagkväll?

Pojken på bilden: Är det detta du tänker göra medan jag kämpar på till att växa upp till dig?

Pojken i rummet: Det är inte mig du ska skylla på. Det är pojken mellan oss två.

Pojken mellan de två: Jag tänker inte ha något jävla tvåfrontskrig här. Tänk på alla bra grejer jag kommit ihåg från dig och alla bra grejer jag lärt dig.

Den äldsta pojken: Jag vet mest.

Pojken i rummet: Jävla besserwisser! Men om du är så jävla smart kan väll du berätta för mig om vems fel det här är.

Den äldsta pojken: Vems fel vad är? Har inte du det ganska bra?

Pojken i rummet: Visst har jag det bra, men det händer att jag förvandlas till en jävla slashas ibland och då varken städar, pluggar, skriver manus eller söker jag sommarjobb som jag borde. Till och med bloggen har fått lida...

Den äldsta pojken: Jag tror du snackar med fel personer.

Pojken i rummet: Vem ska jag snacka med då?

Nu: Med mig.

Pojken i rummet: Vem är du?

Nu: Jag är bland annat en bloggskrivare.

Pojken i rummet: Ok... Kan du fixa så jag slutar vara en jävla slashas.

Nu: Det är du som måste hjälpa mig.

Pojken i rummet: Med vadå?

Nu: Med att sluta vara en jävla slashas.

Snart: Äsch lyssna inte på honom. Allt löser sig så småningom.

Pojken i rummet: Vem är du?

Snart: Lösningen.

Pojken i rummet: Jag tycker om dig mer.

Den äldsta pojken: Lyssna inte på honom!

Pojken i rummet: Varför det?

Den äldsta pojken: För du kommer aldrig att kunna träffa honom på riktigt. Han kommer alltid vara en massa steg framför dig. Han är inte din närmsta vän.

Pojken i rummet: Men dig kommer jag ju aldrig att få träffa heller. Vem är min närmsta vän?

Nu: Jag.

Pojken i rummet: Ok, vad bör jag göra för att hitta en lösning till allt det här?

Nu: Sluta fråga. Du har mer makt än mig. Jag är helt själlös och har ingen som helst vilja. Sluta fråga. Om jag är din närmsta vän borde vi göra allt för varandra eller hur?

Pojken i rummet: Ja.

Nu: Och eftersom jag är helt hjälplös borde du hjälpa mig. Och jag är väldigt, väldigt mäktig, så om du hjälper mig nu och förblir min vän kan vi tillsammans göra stordåd.

Pojken i rummet: Lovar du?

Nu: Om du lovar mig.

Pojken i rummet: Ok jag lovar.

Nu: Jag lovar.

Slashasen: NOOOOOOOOOooooooooo..... 

Varför springa runt i ringar när man kan spela fiol? För det har jag nämligen äntligen gjort nu. Börjat spela fiol. Och det KNÄCKER. Har bara hunnit spela en lektion men så fort jag får hem fiolen som jag ska hyra så är det game on! Jag ska lära den allt jag kan, och allt jag kommer att lära mig. På så sätt tänker vi skapa en och annan melodi som heter duga. Kanske börjar jag skriva eget. Så småningom kommer jag och min fiol att spela tillsammans med mina ascoola vänner och deras ascoola instrument. Då kan vi tillsammans spela en massa melodier som heter duga. 

Adjöööken adjöööö

shlomo

I Brunos affär i Hjulsta finns det en del shlomo-produkter. Bruno inhandlar dessa produkter med nöje då han känner att märket tilltalar honom.

Logiskt

Det är så logiskt alla fakta utom nu. Du har inte en aning, du har inte en aning. Aning.
Det är så logiskt alla fakta utom nu. Du har inte en aning, att jag tänker på precis allt annat precis just nuuuu.

Hej jag heter Bruno, jag sitter i Hjulsta och försöker

skriva ännu en jävla tenta, för att bli färdig är det jag söker.

Men jag kommer aldrig att bli färdig om jag bara irrar omkring

fast ett blogginlägg med rim kan väll inte skada någonting?

Inte heller att städa, duscha, göra en sallad och steka ägg

för nån gång måste man ju äta, bliva ren och trimma skägg.

Nä fast snart struntar jag i allt, drar in till stan och dricker sprit

jag har ju hela dan imorgon då lovar jag att inte göra en massa annat skit.

Det är så logiskt alla fakta utom nu. Du har inte en aning, du har inte en aning. Aning.
Det är så logiskt alla fakta utom nu. Du har inte en aning, att jag tänker på precis allt annat precis just nuuuu.

Fääääääärdiiiig

Har precis skrivit färdig en tenta som har gnagt mig i röven hela jullovet. Var och pluggade till 05.10 i morse och sen gick jag upp kl 08.20. Medan jag pluggade tittade jag då och då upp och avundades Bruno Jr som inte fattade hur skönt och tentafritt han hade det när han stod där. Men skrattar bäst som skrattar sist din lilla kukunge!! Medan Carina sminkar sig håller jag nämligen på att förbereda mig för utgången där jag tänker dricka alkoholhaltiga drycker och det är barnförbjudet! Ha! Har nu sovit i två timmar till sen jag kom hit efter tentan. Fan, jag hade verkligen velat vara med på demonstrationen idag men jag var faktiskt tvungen att skriva töntan.

Det är kul att göra playlists på spotify. Man bara trycker in varenda låt man gillar där så behöver man inte leta efter den någonsin igen. Jag och Carina reminissar lite med gamla godingar av ace of bace, fresh prince and jazzy jeff, five, roxette. Sen ska vi ut och slira, och för att hedra känslan av att precis skrivit en tenta tänker jag inte sluta fören jag står och ylar till den nästan helt fulla månen.

LÄNGE LEVE TONNÅRSREVOLTEN SOM KOMMER TILLBAKA RUNT 23ÅRS ÅLDERN!!!!

A redoblar

Jag är som alla som läser detta vet född i Uruguay. Mitt förhållande till detta land är, om jag får vara lite pretentiös, ganska komplext. Dels känner jag inte så mycket för landet då jag bott här i Sverige sen jag var fyra. När jag var där och besökte kände jag igen vissa lukter och vissa smaker. Vissa minnen dök även upp men de var dels väldigt svaga och dels lite efterkonstruerade, då jag fått höra så många historier om när jag var liten. Men jag kände samtidigt nästan ingen samhörighet med min släkt. Jag var ju ungen som föddes när diktaturen precis tog slut, jag var den som klarade sig från fattigdomen och fick leva som snobb i Sverige. Jag var den bortskämda gringon.

Detta var dock ett tag sedan. Nu förstår jag att dessa känslor uppkom på grund av mina skuldkänslor. Det var nog inte så många som tänkte på mig som snobbig och bortskämd. Men även om de gjorde det så var det nog jag som starkast kände så om mig själv. 

Jag älskar mycket med Uruguay då jag faktiskt växt upp med en heluruguayansk familj. Vi har snackat en uruguayansk spanska i hemmet, vi har lyssnat på musiken, vi har druckit mate, vi har spelat truco, och våra politiska åsikter är starkt påverkade av, USA:s inverkan på Sydamerika, diktaturen, samt kommunisterna (mina föräldrar) som kämpade emot den. Idag tänker jag såklart mer självständigt än vad jag gjorde när jag var yngre och skulle jag, till skillnad från nu, tycka att tex USA var ett bra land och vänstern inte var något för mig så skulle jag inte tveka på att gå emot mina föräldrar och våran bakgrund. Men jag skulle fortfarande veta mer än många andra om just Uruguays politik, och hur man på olika sätt som Uruguayan  kan se på världspolitiken. 

När jag får höra om forna tider då mina föräldrar hade underjordiska rörelser, tryckte kommunistiska tidningar, kastade sten på militären, sa hemliga ord till hemliga människor på hemliga platser blir jag både väldigt stolt men också lite ledsen över att jag inte fått ta del av Uruguays befrielse. "Men det var ju för att du just inte skulle behöva gå igenom all den där skiten som vi kämpade" svarar mina föräldrar då och visst förstår jag det. Självklart skulle jag inte vilja gå igenom att alla mina fotoalbum brändes, att jag och mina vänner och bekanta ständigt behövde vara på flykt, att vi om vi blev tagna blev torterade, våldtagna och satta i fängelsen, att behöva tjalla på någon för att man inte tål att ens son blir misshandlad framför ögonen på en, att bli tjallad på av sin närmsta vän etc.. 

Men att få kämpa för något man tror på och att få skrika för att få tänka och tycka fritt på ett sådant passionerat och aktivt sätt är något jag avundas. Visst kan jag även göra det nu, men jag har det samtidigt jävligt tryggt och bekvämt här hemma i Hjulsta med mitt CSN och mitt extrajobb. Men jag antar att jag får kämpa för andra saker och på andra sätt. Jag tänker inte ta bort min rätt att lida för andra problem som kan tyckas små jämfört med hur det är i andra länder. För även här i trygga Sverige kan man må riktigt jävla piss av helt andra situationer och det betyder inte att smärtan är mindre för det.

Här kommer iallafall en sång som jag verkligen verkligen älskar. Det låter kanske töntig att jag gör det bara för att jag kommer från Uruguay, men jag kan inte låta bli att få rysningar när jag hör den. Den heter "A redoblar" och har inslag av en "Murga". Titeln betyder att öka/fördubbla/intesifiera. Men det är också en ordlek då man även brukar säga "A redoblar" till att spela virvlar på trumman. En "Murga" är en sorts musik-rörelse som förekommer i vissa delar av Sydamerika. I just Uruguay är även teatern en stor del av denna rörelse. Man spelade "murgas" på gatorna i 40-dagar långa karnevaler och man behövde inte vara bra på musik för att få vara med. Texterna var oftast ironiska och samhällskritiska vilket var anledningen till att denna rörelse i stort sätt förbjöds under diktaturen i Uruguay.

Den kom 1980 vilket var i mitten av diktaturen (1973-1984). Det är en sån jävla känsla och intensitet i låten och glöm inte att den står för att fördubbla, öka och intensifiera. Den är både sorglig och mäktig. Dessa människor lever här under förtryck och sjunger om att vi måste bli starkare.

A redoblar