Hjulstaljud

Inatt kunde jag inte somna eftersom jag hörde en massa Hjulsta-ljud utanför min lägenhet. Att jag skulle upp kl 04.40 för bootcamp gjorde ju inte saken bättre.

Först hörde jag hur en snabb liten bebis kröp på taket (missfosterbebisens golv) ovanför mig och knackade med sin hjärnhand lite här och där. Tick, tick, tick.... tick, tick, tick... Sen sprang han snabbt som bara missfosterbebisar kan, genom rummet till ett annat golv (mitt tak) och knackade lite... tick, tick, tick.... 

Där låg jag mitt i mörkret kl 03.00, helt klarvaken med täcket över munnen och följde missfosterknackningen med mina väldigt öppna och skräckfyllda ögon. Sen hörde jag ett PANG! Då vred jag huvudet snabbt som satan åt köket. Detta pang följdes av att någon fick för sig att börja släpa lik utanför min ytterdörr. Sen hörde jag ännu ett PANG! Och släp, släp, släp... 

Till slut ställde jag mig upp i mörkret och närmade mig köket. Livrädd som jag var kom jag bara in med ena benet innanför köksöppningen innan jag snabbt som fan kutade tillbaka in i min säng. Där låg jag, klarvaken och livrädd.

Tre och en halv timmar senare stod jag och hoppade i skogen till en norrman som skrek en massa obegripliga övningar som alla av någon konstig jävla anledning förstod. Varför kan alla helt plötsligt norska?! Det var iofs skönt att alla kunde norska så att jag i mitt stånkande kunde härma alla andra och bara ignorera mannen. Det tar nämligen bort ens pepp lite att helt plötsligt springa åt fel håll eller gå ner på magen när man egentligen ska rullesnurra i buskerna. 

Liksläpadet var förresten bara folk som skottade snö lite väl högljutt och liksläparaktigt. Och missfosterbebisen med järnhanden var nog bara någon med klackar eller en jävla unge som lekte med kulor inomhus.

PUSS