och så tacos förstås

Jag äter tacos ganska ofta. Mina vänner med. Snart sa vi nog kunna träffas och äta tacos allihopa. Det här är en del av grejerna man måste tänka på när vi är allihopa och äter tacos:

Carina är vegetarian så hon måste ha quorn och sen 2009 är Bruno också det men de kan inte steka det i samma stekpanna som köttet ska stekas i eftersom det är ägg i quornen vilket Maria är dödligt allergisk emot och Lovisa äter inte rött kött så hon tar gärna quorn hon med eller kyckling går också bra för den delen, Bruno måste ha oliver och det gillar Basse också, Carina måste ha sin sås varm så den får vi värma men Bruno  gillar den kalla så han tar ur den andra burken med sås vilket gör att de alltid måste köpa minst två såser, Bruno vill äta tacosen i tubs, Carina oftast i mjukt bröd medan Basse alltid vill ha original tacoskalen då han menar att deti Carinas fall kallas "wraps" och inte "tacos" och Olle kan inte äta tubs utan att de går sönder så de måste köpa ett paket av varje, på sistånne har Bruno börjat gilla green jalapeños på tacosen  och detta har inte varit ett måste för Carina men då de funnits på bordet har hon gärna tagit av dem vilket var anledningen till att hon blev irriterad på Bruno då han började tycka de var för starka och bytte ut dem emot yellow chili för då fick hon inget alls nu när hon hade vant sig så nu får man köpa båda de burkarna, tomat är ett måste för Amanda som hatar isbergsallad och Carina hatar tomater till tacos men hon tycker annars att grön paprika är ett måste och blir irriterad på att den alltid tar slut så jävla snabbt, Carina är bäst på att göra guacamole, Maria är bäst på att göra köttfärs, fast Basse föredrar när hon gör den utan att ha i sötsur chilisås, tacos med en twist är en ny uppfinning som Bruno gärna tagit del av men det verkar som att folk är svårflirtade i att ha ranch dip till sina respektive tacos, Maria var den enda som tog guacamole på skalet/wrapen innan man lägger på köttet/quornen men sen Bruno prövade det en gång har han aldrig gått tillbaka till något annat, rödlök var en gång i tiden ett måste för Carina men det verkar som att den tiden är förbi men hennes tankar om att colan MÅSTE in i frysen det första den gör när man kommer hem från handlingen har bestått genom alla tider.

så hackar jag grönsaker väldigt långsamt också...

Det här är inte ens hälften av allt man måste tänka på när vi äter tacos.

Puss

Lostified

Jävlar i helvete vad Lost är bra!! JÄVLAR!! Och kom inte och säg annat för då får du med mig att göra! Här om dagen hade de youtube festival på universitet. Man kunde sitta och dricka öl, titta på klipp på en duk och även önska en massa som de kunde visa. Fett kul ju! Annars är tv på krogen ett stort no no.

För att hedra festivalen som jag inte gick på tänker jag visa ett klipp som jag tycker är skitroligt. Visst kan jag vara pk ibland men när det kommer till humor är jag inte det. Mina damer och herrar! Låt mig välkomna er till teenage tourettes camp!

Fy fan vad jobbigt. Först tänkte jag att det var fejk men när man tänker efter kan man ju ha alla möjliga sorts ticks, så varför skulle vokabulära ticks vara så mycket annorlunda. Men det är sjukt rolig sjukdom för en utomstående. Om jag var ledare där skulle jag inte kunna sluta garva, vad de än kallade mig eller hur grova svordomarna än var. Ju grövre och opolitiskt korrektare de var desto mer skulle jag skratta.

Puss

Like a virgin

Just nu pågår det en diskussion om Madonna och hennes klädval på bloggar lite här och var. Folk tycker att hon är för gammal för att ha på sig det hon har och jag tycker det är helt sjukt att folk tror att de har rätten att bestämma vad folk ska ha på sig. Carina den bästa, som jag brukar kalla henne, håller på att läxa upp alla dessa idioter rejält och jag kan inget annat göra än att hålla med henne. Våra argument lyder: 

Det är för fan helt upp till var och en att ta på sig vad de vill och man ska för fan kunna få känna sig sexig i vilken ålder man vill!!! Kläder har inget bäst före datum!!

Gå in på www.carrigan.blogg.se för att se argumenten direkt från the main girl herself!

Denna diskussion påminner mig dock om en annan grej jag stört mig på ett längre tag nu och det är allt jävla klagande på alla överviktiga människor. Om och om igen får jag höra hur smala människor stör sig på alla som är tjocka och "inte tar hand om sina kroppar". Folk blir liksom provocerade av folk som äter för mycket. VAFAN! Exempelvis känner jag en överviktig kille som hela tiden äter överdrivet mycket godis och sockerhaltiga drycker och sånt. Flera gånger har jag hört hur andra sagt till honom att han borde tänka på vad han äter om han vill gå ner i vikt. Först tänkte jag att det var för att vara lite schyst mot honom men då han inte gör något åt saken har jag hört hur dessa "vänliga och hjälpande" kommentarer övergått till en irritation från de andra. Jag har till och med fått höra frasen "Nu blir jag för fan irriterad!"  Självklart vet han om att han äter för mycket socker och annat skit men det är hans eget val att inte göra något åt saken!! Jag har aldrig hört honom klaga på sin vikt, men även om han säkert föredrar att vara smal så är det hans eget val att prioritera godis och fet mat framför det! Folk tror liksom att de har rätten att klaga på fetma bara för att det är synligt! Varför blir alla så himla provocerade? Jag söp fem gånger i rad förra veckan efter tentan och när jag berättar det för folk så garvar de bara. Och även om man ibland får höra ett och annat "du super väll inte FÖR mycket" eller "bara du tar det lite lugnare emellanåt" så hör jag aldrig hur folk blir irriterade.

Sen har vi även de som verkligen verkligen VILL vara smala och som konstant klagar på sina kroppar men som ändå inte kan sluta äta. Förstår folk inte att dessa människor lider som fan och att de har ett gravt beroende precis som vilket annat beroende som helst? Självklart förstår jag att en överviktig persons eller en alkoholists vänner skulle kunna bli sura på honom/henne om de märker att personen skadar sig själv och att de bara vill hjälpa personen att må bättre. Men jag talar om det kollektiva hatet emot tjocka människor. Hatet som kommer från de som inte alls är särkilt nära vän till personerna. Sen har vi faktum att allas kroppar reagerar olika till olika mycket mat. Vissa blir tjocka hur lätt som helst medan andra (bla jag) kan äta hur mycket skit som helst utan att gå upp någonting. Vi alla skulle vara mycket fetare om vi bara haft lite otur med våra gener.

Nä hörni! Nu ska jag gå äta falafel.

Puss

Återupplivning

Det gäller att knapra upp sig lite här i livet! Inte kan man bara knata in under täcket och hoppas att allt det andra hoppar runt av sig självt heller! Nä jag och mina tillhörande attribut tänker fixa en brasa på den här resan! En brasa av det som legat och slumrar så sött. Och ett livsbejakande uppvaknande har väl aldrig suttit fel på en onsdagkväll?

Pojken på bilden: Är det detta du tänker göra medan jag kämpar på till att växa upp till dig?

Pojken i rummet: Det är inte mig du ska skylla på. Det är pojken mellan oss två.

Pojken mellan de två: Jag tänker inte ha något jävla tvåfrontskrig här. Tänk på alla bra grejer jag kommit ihåg från dig och alla bra grejer jag lärt dig.

Den äldsta pojken: Jag vet mest.

Pojken i rummet: Jävla besserwisser! Men om du är så jävla smart kan väll du berätta för mig om vems fel det här är.

Den äldsta pojken: Vems fel vad är? Har inte du det ganska bra?

Pojken i rummet: Visst har jag det bra, men det händer att jag förvandlas till en jävla slashas ibland och då varken städar, pluggar, skriver manus eller söker jag sommarjobb som jag borde. Till och med bloggen har fått lida...

Den äldsta pojken: Jag tror du snackar med fel personer.

Pojken i rummet: Vem ska jag snacka med då?

Nu: Med mig.

Pojken i rummet: Vem är du?

Nu: Jag är bland annat en bloggskrivare.

Pojken i rummet: Ok... Kan du fixa så jag slutar vara en jävla slashas.

Nu: Det är du som måste hjälpa mig.

Pojken i rummet: Med vadå?

Nu: Med att sluta vara en jävla slashas.

Snart: Äsch lyssna inte på honom. Allt löser sig så småningom.

Pojken i rummet: Vem är du?

Snart: Lösningen.

Pojken i rummet: Jag tycker om dig mer.

Den äldsta pojken: Lyssna inte på honom!

Pojken i rummet: Varför det?

Den äldsta pojken: För du kommer aldrig att kunna träffa honom på riktigt. Han kommer alltid vara en massa steg framför dig. Han är inte din närmsta vän.

Pojken i rummet: Men dig kommer jag ju aldrig att få träffa heller. Vem är min närmsta vän?

Nu: Jag.

Pojken i rummet: Ok, vad bör jag göra för att hitta en lösning till allt det här?

Nu: Sluta fråga. Du har mer makt än mig. Jag är helt själlös och har ingen som helst vilja. Sluta fråga. Om jag är din närmsta vän borde vi göra allt för varandra eller hur?

Pojken i rummet: Ja.

Nu: Och eftersom jag är helt hjälplös borde du hjälpa mig. Och jag är väldigt, väldigt mäktig, så om du hjälper mig nu och förblir min vän kan vi tillsammans göra stordåd.

Pojken i rummet: Lovar du?

Nu: Om du lovar mig.

Pojken i rummet: Ok jag lovar.

Nu: Jag lovar.

Slashasen: NOOOOOOOOOooooooooo..... 

Varför springa runt i ringar när man kan spela fiol? För det har jag nämligen äntligen gjort nu. Börjat spela fiol. Och det KNÄCKER. Har bara hunnit spela en lektion men så fort jag får hem fiolen som jag ska hyra så är det game on! Jag ska lära den allt jag kan, och allt jag kommer att lära mig. På så sätt tänker vi skapa en och annan melodi som heter duga. Kanske börjar jag skriva eget. Så småningom kommer jag och min fiol att spela tillsammans med mina ascoola vänner och deras ascoola instrument. Då kan vi tillsammans spela en massa melodier som heter duga. 

Adjöööken adjöööö

shlomo

I Brunos affär i Hjulsta finns det en del shlomo-produkter. Bruno inhandlar dessa produkter med nöje då han känner att märket tilltalar honom.

Logiskt

Det är så logiskt alla fakta utom nu. Du har inte en aning, du har inte en aning. Aning.
Det är så logiskt alla fakta utom nu. Du har inte en aning, att jag tänker på precis allt annat precis just nuuuu.

Hej jag heter Bruno, jag sitter i Hjulsta och försöker

skriva ännu en jävla tenta, för att bli färdig är det jag söker.

Men jag kommer aldrig att bli färdig om jag bara irrar omkring

fast ett blogginlägg med rim kan väll inte skada någonting?

Inte heller att städa, duscha, göra en sallad och steka ägg

för nån gång måste man ju äta, bliva ren och trimma skägg.

Nä fast snart struntar jag i allt, drar in till stan och dricker sprit

jag har ju hela dan imorgon då lovar jag att inte göra en massa annat skit.

Det är så logiskt alla fakta utom nu. Du har inte en aning, du har inte en aning. Aning.
Det är så logiskt alla fakta utom nu. Du har inte en aning, att jag tänker på precis allt annat precis just nuuuu.

Fääääääärdiiiig

Har precis skrivit färdig en tenta som har gnagt mig i röven hela jullovet. Var och pluggade till 05.10 i morse och sen gick jag upp kl 08.20. Medan jag pluggade tittade jag då och då upp och avundades Bruno Jr som inte fattade hur skönt och tentafritt han hade det när han stod där. Men skrattar bäst som skrattar sist din lilla kukunge!! Medan Carina sminkar sig håller jag nämligen på att förbereda mig för utgången där jag tänker dricka alkoholhaltiga drycker och det är barnförbjudet! Ha! Har nu sovit i två timmar till sen jag kom hit efter tentan. Fan, jag hade verkligen velat vara med på demonstrationen idag men jag var faktiskt tvungen att skriva töntan.

Det är kul att göra playlists på spotify. Man bara trycker in varenda låt man gillar där så behöver man inte leta efter den någonsin igen. Jag och Carina reminissar lite med gamla godingar av ace of bace, fresh prince and jazzy jeff, five, roxette. Sen ska vi ut och slira, och för att hedra känslan av att precis skrivit en tenta tänker jag inte sluta fören jag står och ylar till den nästan helt fulla månen.

LÄNGE LEVE TONNÅRSREVOLTEN SOM KOMMER TILLBAKA RUNT 23ÅRS ÅLDERN!!!!

A redoblar

Jag är som alla som läser detta vet född i Uruguay. Mitt förhållande till detta land är, om jag får vara lite pretentiös, ganska komplext. Dels känner jag inte så mycket för landet då jag bott här i Sverige sen jag var fyra. När jag var där och besökte kände jag igen vissa lukter och vissa smaker. Vissa minnen dök även upp men de var dels väldigt svaga och dels lite efterkonstruerade, då jag fått höra så många historier om när jag var liten. Men jag kände samtidigt nästan ingen samhörighet med min släkt. Jag var ju ungen som föddes när diktaturen precis tog slut, jag var den som klarade sig från fattigdomen och fick leva som snobb i Sverige. Jag var den bortskämda gringon.

Detta var dock ett tag sedan. Nu förstår jag att dessa känslor uppkom på grund av mina skuldkänslor. Det var nog inte så många som tänkte på mig som snobbig och bortskämd. Men även om de gjorde det så var det nog jag som starkast kände så om mig själv. 

Jag älskar mycket med Uruguay då jag faktiskt växt upp med en heluruguayansk familj. Vi har snackat en uruguayansk spanska i hemmet, vi har lyssnat på musiken, vi har druckit mate, vi har spelat truco, och våra politiska åsikter är starkt påverkade av, USA:s inverkan på Sydamerika, diktaturen, samt kommunisterna (mina föräldrar) som kämpade emot den. Idag tänker jag såklart mer självständigt än vad jag gjorde när jag var yngre och skulle jag, till skillnad från nu, tycka att tex USA var ett bra land och vänstern inte var något för mig så skulle jag inte tveka på att gå emot mina föräldrar och våran bakgrund. Men jag skulle fortfarande veta mer än många andra om just Uruguays politik, och hur man på olika sätt som Uruguayan  kan se på världspolitiken. 

När jag får höra om forna tider då mina föräldrar hade underjordiska rörelser, tryckte kommunistiska tidningar, kastade sten på militären, sa hemliga ord till hemliga människor på hemliga platser blir jag både väldigt stolt men också lite ledsen över att jag inte fått ta del av Uruguays befrielse. "Men det var ju för att du just inte skulle behöva gå igenom all den där skiten som vi kämpade" svarar mina föräldrar då och visst förstår jag det. Självklart skulle jag inte vilja gå igenom att alla mina fotoalbum brändes, att jag och mina vänner och bekanta ständigt behövde vara på flykt, att vi om vi blev tagna blev torterade, våldtagna och satta i fängelsen, att behöva tjalla på någon för att man inte tål att ens son blir misshandlad framför ögonen på en, att bli tjallad på av sin närmsta vän etc.. 

Men att få kämpa för något man tror på och att få skrika för att få tänka och tycka fritt på ett sådant passionerat och aktivt sätt är något jag avundas. Visst kan jag även göra det nu, men jag har det samtidigt jävligt tryggt och bekvämt här hemma i Hjulsta med mitt CSN och mitt extrajobb. Men jag antar att jag får kämpa för andra saker och på andra sätt. Jag tänker inte ta bort min rätt att lida för andra problem som kan tyckas små jämfört med hur det är i andra länder. För även här i trygga Sverige kan man må riktigt jävla piss av helt andra situationer och det betyder inte att smärtan är mindre för det.

Här kommer iallafall en sång som jag verkligen verkligen älskar. Det låter kanske töntig att jag gör det bara för att jag kommer från Uruguay, men jag kan inte låta bli att få rysningar när jag hör den. Den heter "A redoblar" och har inslag av en "Murga". Titeln betyder att öka/fördubbla/intesifiera. Men det är också en ordlek då man även brukar säga "A redoblar" till att spela virvlar på trumman. En "Murga" är en sorts musik-rörelse som förekommer i vissa delar av Sydamerika. I just Uruguay är även teatern en stor del av denna rörelse. Man spelade "murgas" på gatorna i 40-dagar långa karnevaler och man behövde inte vara bra på musik för att få vara med. Texterna var oftast ironiska och samhällskritiska vilket var anledningen till att denna rörelse i stort sätt förbjöds under diktaturen i Uruguay.

Den kom 1980 vilket var i mitten av diktaturen (1973-1984). Det är en sån jävla känsla och intensitet i låten och glöm inte att den står för att fördubbla, öka och intensifiera. Den är både sorglig och mäktig. Dessa människor lever här under förtryck och sjunger om att vi måste bli starkare.

A redoblar