måndag 23 mars 2009

vårdikt

Kära små flygande grannar.
Jag hör, jag hör.
Ett kvitter, en sång.
Jag hör, jag hör.
Dagen har nyligen vaknat.
Jag hör, jag hör.
Klockan har knappt slagit fem.
Jag hör, jag hör.
Från trädets mäktiga grenar.
Jag hör, jag hör.
Från buskarnas snåriga väggar.
Jag hör, jag hör.
När daggen nyss lagt sig på gräset.
Jag hör, jag hör.
När solen, den glimmar som guld.
Jag hör, jag hör.
En sovmorgon jag egentligen hade.
Jag hör, jag hör.
Och fönstret var öppet för vädringens skull.
Jag hör, jag hör.
Om ni väcker mig en enda gång till.
Jag hör, jag hör.
Jag kommer att fistfucka er.
Jag hör, jag hör.
Jag vet att askungen uppskattade er.
Jag hör, jag hör.
Men hon och hennes autistiska dvärgar åt helvete med er kan dra.
Jag hör, jag hör.
För nu så vill jag sova.
Jag hör, jag hör.
Så om ni fortsätter att sjunga kommer jag en vacker dag att köra upp en fritös i era rövhål, era små horungar!
Jag hör icke mer...

söndag 22 mars 2009

torsdag 19 mars 2009

Rör inte mitt anba!

Basse borstar tänderna med varmt vatten. Basse superknivar måste diskas på en gång när de använts, Brunos skor får inte stå i vägen i hallen, de måste upp på skohyllan, Basse har en Xbox 360 (och GTA IV!!) tack vare världens bästa Carina, Basse måste stå ut med Brunos tillbakaspolningar varje gång Bruno inte hör vad de säger på Lost.

Obs. bilden är regisserad, vi har varsitt tandborstsglas.

Det är mycket som händer nu. Idag tänkte jag att jag skulle äta hemstekt falafel till lunch. Så jag gick och handlade grönsaker, falafel, shlomo hommos och pitabröd. Sen tänkte jag att jag ju var tvungen att ha starksås och vitlökssås till. Jag gick och gick och gick men kunde bara hitta en massa skumma såser på massa språk jag inte kan. Så jag bestämde mig för att fråga. Mannen som inte kunde prata så bra svenska gick runt med mig och letade efter såserna medan han kliade sig på huvudet. Till slut sa han att den såsen var slut. Då han märkte min besvikelse sa han att han skulle visa mig en sak. "Kom" sa han och gick till en helt annan hylla där det inte fanns några såser alls. Så tog han fram en påse med något gult pulver med en stor etikett. "Anba pulver" stod det. 

"Det här är något som vi irakier har på falafeln, blanda med vatten och lägg det på maten, bara DEN såsen är det som behövs."

"Ok, tack!" Sa jag lite nervöst och tittade på pulvret. 

När kvinnan i kassan sedan blippade påsen tittade hon upp på mig med skumma ögon. Hon hade slutat blippa mina varor.

"Vad gör du med det här?!" frågade hon vilket fick mig att bli lite rädd.

"Eeeehhh, jag ska göra falafel..."

"Varför tog du det här?"

"Mannen där borta visade mig det här när jag berättade att jag skulle göra falafel."

Kvinnan med slöjan som stod bakom mig i kön hade börjat småskratta åt mig.

"Var kommer du ifrån?" frågade kassörskan mig.

"Sydamerika"

"Det är bara irakier och iranier som köper det här det var därför jag frågade" hon hade börjat blippa mina andra varor igen.

"Jag förstod det. Hur tillagar man det?"

Sedan förklarade hon detaljerat om hur jag skulle blande två skedar med en kopp varmt vatten (tror jag) och låta det stå i två timmar! TVÅ TIMMAR!! Då jag har världens sämsta framförhållning och gick och köpte mat när jag varit hungrig i redan två timmar tänkte jag inte vänta så länge. Så jag åt mina falaflar och väntar fortfarande på att anban ska bli färdig. Sen tänker jag smaka på den imorgon. Så Basse, rör inte mitt anba när du kommer hem. Den är till imorgon!
Men min falafel blev jävligt bra ändå!

Så nu är jag kompis med Hjulsta-affären vilket känns fett! Det är som sagt mycket som hänt nu med flytt o grejer (GTA IV!!), därav veckouppehållet. Men nu är jag tillbaka igen!

PUSS

onsdag 11 mars 2009

bööörn motherfucker

Proffset (min systers kille som bygger högtalare) fixade min förstärkare. Det var någon mojäng som hade smält. Det roliga är att den här mojängen tål upp till 180 grader... sen smälter den... Den smälte... 

Sen berättade han att jag får köpa hans superförstärkare som han inte behöver då han har typ åtta. Och den tål hur mycket som helst. Så snart är det fest igen!!!! Jag har big plans, med tillhörande mikrofon och grejer.

Annars vill jag ge mad props till Lykke Li. Jag vet att hon kan låta lite töntig ibland men hon är så jääävla cool. Hon kör sin grej liksom. Jag kan även förstå att folk kan störa sig på henne när hon åmar sig på scenen, men jag gillar det som fan. Hon gör som sagt sin grej och kör stenhårt med det. You go girrrrl!

Puss

Vinnaren är...

Hej Bruno!
Tack för att du hörde av dig angående din fråga om BOB Körsbärssylt.
Jag har skickat det vidare till vår produktchef som är ansvarig för BOB:s
produkter
och fått följande svar.

Det är svårt att säga exakt men det är slutet på 80-talet eller början på
90-talet.
Det är BOB-loggan med gul färg och den byttes ut under 1992-93.


Med vänlig hälsning

Procordia Food AB
Konsumentkontakt
Irene Bedbo
tel: 0413-65 247
irene.bedbo@procordia.se
www.procordiafood.com

Grattis Maria theonewhoalwayswins (som jag brukar kalla henne nu för tiden)!!!! Du får en trisslott på posten någon gång i April!

(Jag undrar verkligen varför Irene tackade mig för att jag frågade henne om det här)

lördag 7 mars 2009

Under mikron

För att svara på Lovisas frågor så skulle jag nog säga att någon för länge länge sedan har använt stället som förråd till krukor. Varför de satt upp en pappvägg för hela krukförrådet är en gåta. Så här såg det ut under mikron:





Mina skatter.

Den som kommer på från vilket år den här burken är vinner en trisslott.

PUSS

onsdag 4 mars 2009

Äventyr

Medan jag städade hittade jag en öppning jag inte trodde fanns. En pappvägg under diskbänken som jag trodde satt fast föll plötsligt ner på mitt huvud. Genom en springa kunde jag skåda någonting bakom pappväggen som jag trodde var någon sorts cool manick till något rör av något slag och eventuellt några äckliga smådjur. Så jag bestämde mig för att filma och göra upptäckten bakom pappväggen tillsammans med er. Men det fanns så mycket mer än en bara rör därinne...




måndag 2 mars 2009

Morning has broooookeeen...

Igår var jag bakis. Inte "fyfan vad jag mår illa och vill dö" - bakis som Gerald, utan snarare "fyfan vad jag är borta" - bakis. Exempelvis skrev jag ett blogginlägg som jag glömde publicera. Sen skulle jag gå och köpa pizza. Så jag sa "jag kommer snart" till döda Gerald i köket och gick ut ur ytterdörren. Solen sken som fan och jag kände att jag ändå mådde ganska bra. Sen gick jag in i affären, längst in till den sista hyllan och började peka på varorna som man gör när man letar efter saker. Sen stannade jag med mitt finger vid shlomo-tvålen och tänkte "vad fan gör jag här?"... Det var då jag vaknade. Jag hade aldrig tänkt köpa någon tvål, då jag redan har väldigt mycket tvål hemma. Jag hade ingen aning om vad jag letade efter, så jag ställde mig och funderade ett tag vid sista hyllan. Som en blixt kom till slut svaret. Jag skulle ju för fan gå och köpa pizza... Jag hade alltså ställt in kroppen på autopilot och bara somnat. Så min kropp hade tagit för givet att jag skulle in i affären, till den sista hyllan för att leta efter något med mitt finger. När den sen väckte mig för att lista ut vad det var jag ville ha blev jag både både chockad och lite imponerad. Det är en konst att gå och lägga sig inuti sin kropp medan kroppen får klara sig själv.

Här kommer lite morgonbilder efter festen:






Gerald ville inte gå upp, Gerald ville ligga kvar i den här fräsha lägenheten till 19 även fast Bruno drog på bio. Bruno har fått ett streck under sin text. Bruno vet inte hur man får bort det då det bara finns en kursiv och en fetstil knapp på blogspot.

Tack alla som kom på festen! Ni knäckte! Snart kommer det en till!

Puss

Bloggintresserade