Igår var jag bakis. Inte "fyfan vad jag mår illa och vill dö" - bakis som Gerald, utan snarare "fyfan vad jag är borta" - bakis. Exempelvis skrev jag ett blogginlägg som jag glömde publicera. Sen skulle jag gå och köpa pizza. Så jag sa "jag kommer snart" till döda Gerald i köket och gick ut ur ytterdörren. Solen sken som fan och jag kände att jag ändå mådde ganska bra. Sen gick jag in i affären, längst in till den sista hyllan och började peka på varorna som man gör när man letar efter saker. Sen stannade jag med mitt finger vid shlomo-tvålen och tänkte "vad fan gör jag här?"... Det var då jag vaknade. Jag hade aldrig tänkt köpa någon tvål, då jag redan har väldigt mycket tvål hemma. Jag hade ingen aning om vad jag letade efter, så jag ställde mig och funderade ett tag vid sista hyllan. Som en blixt kom till slut svaret. Jag skulle ju för fan gå och köpa pizza... Jag hade alltså ställt in kroppen på autopilot och bara somnat. Så min kropp hade tagit för givet att jag skulle in i affären, till den sista hyllan för att leta efter något med mitt finger. När den sen väckte mig för att lista ut vad det var jag ville ha blev jag både både chockad och lite imponerad. Det är en konst att gå och lägga sig inuti sin kropp medan kroppen får klara sig själv.
Här kommer lite morgonbilder efter festen:
Gerald ville inte gå upp, Gerald ville ligga kvar i den här fräsha lägenheten till 19 även fast Bruno drog på bio. Bruno har fått ett streck under sin text. Bruno vet inte hur man får bort det då det bara finns en kursiv och en fetstil knapp på blogspot.
Tack alla som kom på festen! Ni knäckte! Snart kommer det en till!
Puss
6 kommentarer:
haahahhaaaa!
Åt hela inlägget faktiskt
BRUNO! Har du oppnat olivburken? Utan att jag var med? Fyfan vad dalig polarstil. Jag tanker emigrera fran er nar jag kommer hem.
Men, men... det var inte min idé och jag var jätte full och folk var hungriga och och och jag var full.... Det var bara för att jag saknade dig så mycket , men när jag öppnade den kändes det som att en del av dig var med på festen. Sen sa jag till alla vilka jag fått den ifrån. Kom hem så vi kan ha en till fest här!
HAHAHa-- Vem är Gerald?
Man ser faktiskt inte hur pass illa det var på bilderna. det ser ju städat ut
Gerald du vet! Han la en hel del av mina marker i drinkglasen!
Skicka en kommentar