vårdikt

Kära små flygande grannar.

Jag hör, jag hör.

Ett kvitter, en sång.

Jag hör, jag hör.

Dagen har nyligen vaknat.

Jag hör, jag hör.

Klockan har knappt slagit fem.

Jag hör, jag hör.

Från trädets mäktiga grenar.

Jag hör, jag hör.

Från buskarnas snåriga väggar.

Jag hör, jag hör.

När daggen nyss lagt sig på gräset.

Jag hör, jag hör.

När solen, den glimmar som guld.

Jag hör, jag hör.

En sovmorgon jag egentligen hade.

Jag hör, jag hör.

Och fönstret var öppet för vädringens skull.

Jag hör, jag hör.

Om ni väcker mig en enda gång till.

Jag hör, jag hör.

Jag kommer att fistfucka er.

Jag hör, jag hör.

Jag vet att askungen uppskattade er.

Jag hör, jag hör.

Men hon och hennes autistiska dvärgar åt helvete med er kan dra.

Jag hör, jag hör.

För nu så vill jag sova.

Jag hör, jag hör.

Så om ni fortsätter att sjunga kommer jag en vacker dag att köra upp en fritös i era rövhål, era små horungar!

Jag hör icke mer...