Smaka måltid

I min Hjulsta-pizzeria står det "smaka måltid" längst ner på menyn. Det tycker jag är väldigt roligt.

sista helgen

O vips så var sista helgen 2008 slut. Ba fruts! Och jag är nöjd med helgen. Den innebar fylla, Carinas jobb, Amandas crib, tant Karin och hennes grannes balkong, Marie Laveau, extremt god pastasallad med gegg, lite shopping och avslutningsvis en skopa OZ.

Jag tittade precis färdigt på säsong fyra av OZ. Sist jag såg färdigt säsong fyra av OZ visade det sig att det helt plötsligt fanns åtta avsnitt till i en annan mapp. Den enda säsongen med sexton avsnitt istället för åtta. Detta märkte jag genom att börja titta på säsong fem och få en jävla massa avslöjat för mig. Men nu är allt bra. Nu har jag hunnit ikapp det jag fick se sist. 

Det där var kanske inte det mest intressanta jag hade att berätta. Men ibland är det skönt att ta sig igenom ointressantheter också. 

Jag har sett folk dö på många olika sätt inne i OZ. Här under kommer lite OZ-spoilers så om man vill läsa vidare måste man markera texten då den är vit.

Knivhugg har varit det vanligaste, men man har även fått se folk använda andra vapen som tex borrar, händer, aidssprutor, krossat glas i mat, pistoler. Men idag har jag fått se de mest intressanta. En fick en hiss på sig, en blev inmurad i en vägg och den sista blev mördad med ägg. Ni förstår, han var dödligt allergisk mot ägg så de la lite i hans mat. Så om du hamnar i fängelset någon gång Maria så gäller det att du håller tyst om dina allergier. Och lita inte på den där jäveln som tar hand om era sjukmappar. Det är nog bäst att du mördar henne. Mörda henne med en hiss. Sen får du se till att du får jobb på sjukan så att du kan övervaka dem hela tiden. Och bli kompis med tjejen som mest liknar O'reily för då kommer du att vara säker. 

Imorgon kommer systra min på besök. Detta innebär att stället kommer att vara fläckfritt kl 13.30 imorgon för ett kungligt välkomnande. Hon säger att hon inte bryr sig men det är skönt att ha en anledning att städa. Det får bli som en sorts deadline. 

puss och godnatt

tv-spel

all in all verkar det bli en jävligt skön torsdag. Jag sitter o myser här i Hjulsta, lyssnar lite hiphop, tittar lite OZ, städar o fixar lite lägenhet och mår allmänt bra.

Det känns också skönt att Carina och Maria sitter i sina hem, myser och skriver lite på sina bloggar de med. Vi sitter liksom och läser om varandra medan vi är i var sitt hörn av den stora staden.

Jag har inte spelat så mycket tv-spel på sistone vilket känns helt okej. Men jag har börjat tänka på livet som ett tv-spel där de olika dagarna är olika banor. När jag vaknar tänker jag lite för mig själv om vad jag har för missions i denna bana. 

Först har vi grundmissions som MÅSTE göras för att överleva som att äta, dricka, vila och annat sånt. Sen har vi extramissions som förbättrar ens överlevnad i ett lite större perspektiv än bara för den här banan. Det kan vara att tex betala räkningar, plugga, jobba etc... 

Sen har man supermissionen som bygger upp och uppgraderar hela ens karaktär för att man bla ska kunna möta och överleva de riktigt svåra banorna. Dessa är de viktigaste och de roligaste missionen och handlar endast om olika möten med andra spelare. Att prata/hänga med sina vänner. Med sina nära och kära.

Puss på er alla nära och kära!

sista torsdagen

Om en vecka är det 2009!!

Det ska fanemig vara skönt att leva! Annars kan det kvitta!

Och nu har jag med spotify letat fram en barndomsskiva som takes me back to the blue hills! Har försökt ladda ner den nu i flera år och misslyckats, men nu äntligen får jag höra Public Enemy från mina högtalare:

"I got game, she got game, we got game, they got game, he got game."

Självklart kommer det från skivan med samma namn som låten "He got game" (1998). Varenda låt på skivan är riktigt bra!

Undrar vad den här sista torsdagen för i år kommer att föra med sig.

Säsongavslutningen på säsong fyra i OZ var heeeeelt sjuuuk.. Han får bara in dö! Vafan! Annars var säsong fyra väldigt händelserik men inte lika bra som de andra säsongerna. Men även om det var den sämsta så var den ju jävligt bra.

Om jag ståuppade skulle jag snacka om bloggar, vilket säkert många redan gör. Men det finns så mycket roligt att säga om det.

Bla hur den vanliga, "naturliga", "ickemediala" kommunikationen tar skada av detta fenomen. 

"Hej, hur är läget?"

"Har du inte läst min blogg eller?"

"Eeehhh, nä, eller jo... men jag ville dubbelkolla med ditt faktiska jag...förlåt.."

Eller...

"Hej kompis vad roligt vi kommer att ha det ikväll!!"

"Du, jag måste berätta en sak.. Det är lite jobbigt men.... ja.... jag har aids och kommer att dö inom ett år" (brister ut i gråt)

"Men jag vet redan om det juh, jag läste det på din blogg och har redan tröstat dig där genom en massa kommentarer... nu tycker jag vi pratar om något annat, jag har faktiskt suttit och tröstat dig i två dygn nu och är lite trött på ämnet.."

Nä nu ska jag skynda mig ut medan solen fortfarande är ute, har inte sett den (förutom genom persiennernas springor) på två veckor. 

Puss

swimming in the water

Fy fan vad bra Lemon Jelly är!!! Speciellt skivan Lost horizons (2002). Jag älskar spotify och nu ringde Amanda och sa att hon faktiskt ändrat sig och att hon numera älskar spotify hon med. Här kommer en riktigt bra låt med en riktigt bra video. Det är så fint när de börjar dansa i slutet också.

Tre viktiga missions har jag denna soliga dag:

1. Gå och anmäla mig till fiolioliolejen på Solna kulturskola (som numera säkert heter något annat).

Jag minns när mina föräldrar fick mig att välja ett instrument och en sport jag skulle få börja på i ettan. Vi hade nu kommit tillrätta det förlovade landet och då kunde man göra såna saker som att spela ett instrument och en sport från barnsben om man ville. Jag hade ju precis lärt mig att prata svenska helt flytande (självklart bröt jag ju som ett och annat förortsbarn men jag kunde språket och så). På min skola hade någon kommit och spelat fiol för oss och jag hade blivit helt förtrollad så det var ett självklart val för mig. Men detta skulle få ångra längre fram i min barndom.

Sedan hade vi sporten... vad skulle jag välja... jo, vad skulle inte passa bättre än att spela en is-sport som hockey nu när man ändå bodde i Sverige. Så det valde jag. Så där gick jag, med en gigantisk väska och skridskor för att spela en sport jag inte hade någon aning om. det jag mindes mest var hur hjälmen klämde. Det och att min kära far stod på läktaren och skrek åt mig på spanska att fälla alla. På allvar!! Så det gjorde jag. Med min hockey-klubba. Mitt lag (AIK) sög. Tillslut började jag på fotboll istället. Där gick jag en vecka, gjorde ett självmål och slutade. Sedan var det friidrott på tur. Där var jag bra på att springa men sög på allt annat. Så där slutade jag. Sedan var det basket som gällde då min coola syrra tyckte det var coolt... Ja, jävlar hörni.. Basketen... Jag var bänkvärmare i kanske fem år.. Det var hemskt. Men jag var riktigt bra i skolan när vi spelade, men i mitt lag var jag en bänkvärmare. Sen blev det simning hela vägen. Där började jag försent så jag kanske var två-tre år äldre än alla andra. Det var också hemskt. Men när jag lärt mig allt så började jag att simma själv.

Men fiolen min höll jag i. Jag hade den i en championväska så att ingen skulle se att jag spelade det här töntinstrumentet. Men folk märkte det ändå. 

Att jag var för tidig i puberteten och fick en jävla massa finnar, hade Harry Potter-glasögon, stort krulligt hår, hette "Bruno", hade för små kläder (vi hade inte sådär jätte mycket pengar då), var dålig på sport, var tunn och svag som fan, lekte alltid med tjejerna OCH spelade fiol fick en hel del konsekvenser. Men när jag började bli äldre och skaffade "hängbyxor", som jag så fint skrev i min dagbok, blev det plötsligt jävligt coolt att jag spelade fiol. Jag spelade alltså fiol från första klass till andra ring i gymnasiet. Sen slutade jag. Och nu tänker jag börja igen. Ba fruts! Men nu är det endast för min skull. Jag vill lära mig en massa låtar och att spela ordentligt med alla termer och sånt vilket jag inte lärde mig när jag var liten. Jag minns hur skönt det var när det gick bra att spela, jag liksom mediterade mig bort då. Det var kul. Och nu ska jag gör det igen! Jippie! 

2. Jag måste skriva den där jävla uppgiften jag tjatat om de senaste inläggen!!

3. Köpa present till Max och Laura.

Detta ska jag göra idag. Sedan borde man väl kunna slå in paket och sånt tjafs. Jag borde även köpa en massa grejer som jag fått i uppgift att ta med mig till min systers julbord. Dessa är: Aladdin-ask, clementiner, julknäcke och julvört. Men vad fan är julvört?

Nåväl. Nu måste jag sätta igång. Visste ni förresten att jag blev svensk medborgare så sent som när jag var tretton. Igår fick jag även veta att jag har dubbelt medborgarskap!!! Det var min kära mor som sa detta, men jag har lite svårt att tro på det då hon menar att jag ändå inte får rösta där. Jag får kolla in det där lite djupare. 

Puss och god jul!

snatched

Jag har blivit ficktjuvad på min Ipod. Det var tråkigt. Men inte så tråkigt som man skulle kunna tro. Jag känner verkligen att det inte är hela världen och att jag skulle kunna göra samma sak när jag var i den åldern jag tror han var i, dvs runt fjorton. Förstår ni hur däckad man måste vara om man blir ficktjuvad på sin Ipod medan man lyssnar på den? Då har man druckit en hel del.

Men det är skönt att man har Basse så man får den klassiska Basse-trösten:

"man tycker ju faktiskt inte synd om dig eftersom du var så dum som sov full i tunnelbanan ute i förorten. Du får ju faktiskt skylla dig själv."

Haha, du är fin du Basse.

"Nej asså, jag förstår att det är jobbigt och så...... men, ja... det var ju ditt fel."

Jaja. Nu är det dags att börja dagen igen. Vilket katastrofalt inlägg jag skrev in igår förresten. Då menar jag inte innehållsmässigt, men stavningen och meningsuppbyggnaderna var ju helt åt helvete. Skönt att man kan redigera inläggen i efterhand. Så nu har jag fixat det så gott jag kunde. 

Puss

mañana mañana

Nu är det jullov!!! Har dock en uppgift kvar att göra som skulle lämnats in igår. Men men... Jag tänkte göra den imorgon. Jag ska jämföra Beckets "I väntan på Godot" med Kristina Lugns "Idlaflickorna" och Pär Lagerkvists "Himlens hemlighet". 

Vem är Godot? Vad väntar de på? Vad representerar karaktärerna? Står karaktärerna som väntar i alla pjäserna egentligen för hela mänskligheten? Är Godot Gud, döden, Djävulen, livet? etc...

Det är kul att analysera sönder saker. Man kan bli lite galen också, av att läsa expressionistiska texter. Inget  är vad det ser ut att vara och alla representerar egentligen något mycket större. Det är stora, dramatiska känslor och existentiella frågor som är det viktiga. Inget jävla "vi vill visa allting så enkelt och naturligt som möjligt" som de där jävla naturalisterna. Nej det ska vara LIVET, DÖDEN, VEM ÄR JAG? VAD GÖR JAG HÄR? ÄR JAG ENS HÄR? ÄR JAG ENS ETT JAG? VEM ÄR DU? VAD ÄR DET VIKTIGA? FINNS DET ETT IMORGON?

Sen ska vi inte ens börja snacka om absurdismen där allt bara suger och är helt meningslöst och dvärgar springer runt och letar mask och folk får sina huvuden avhuggna lite här och där... 

Jag ska iallafall inte vänta på Godot. Jag tänker skapa mitt eget öde och sluta vara så jävla lat. Jag ska försöka njuta så mycket jag bara kan av min hatt och sko istället för att leta i den efter något svar (läs/se i väntan på Godot så fattar ni).

Och nu några som knäcker:

Kristina Lugn knäcker.

Jesper Waldersten knäcker.

Ruben Östlund knäcker.

Nour El-Refai knäcker.

Dessa namn hade inte fått komma med i min lista om jag inte verkligen verkligen tyckte om dem. Det är alltså inte på grund av att skapa en image eller för att namedropa som jag säger att jag tycker om dem. Jag gillar dem verkligen på var sitt sätt. Jag upptäckte häromdan att jag inte kunde svara på frågan om vem som var min idol. Men dessa är nog lite av mina idoler.

Lugn för sina texter och sitt sköna sätt. Hon leker med orden och berör stora teman som vardag, genus och annat spännande på ett helt underbart och poetiskt sätt vilket får mig att vilja skriva mer och mer.

Ruben Östlund för sina sätt att göra filmer (har bara sett "Gitarrmongot" och trailern till "De ofrivilliga men jag verkligen ÄLSKAR det jag sett, han inspirerar mig som fan). Alla hans karaktärer verkar vara helt ärliga vilket gör att man knappt märker att det är en film man tittar på. Alla är så enkla och samtidigt så komplexa i sitt sätt att vara (oj vad pretentiös jag låter). Kameran experimenteras med på ett jävligt bra sätt och man märker verkligen hur han vågar göra något som ingen annan gör. Han får mig att vilja göra mer film.

Jesper Waldersten för sina texter och  illustrationer. Han gör allt så enkelt och så bra. Han kan med en mening vara politisk, livsbejakande, ångestladdad, vardaglig, sjuk i huvudet, kärleksfull och sjukt rolig.

Nour El-Refai för att hon är så jävla rolig och skön. Självklart också för sitt politiska engagemang. Hon är genusmedveten och låter ingen sätta sig på henne i bla debattprogram. Jag vill bara ha långa samtal med henne. Hon är också jävligt naturlig när hon står på scen. Inget skådespelande alltså. Hon knäcker!

Oj, jag tänkte inte ens på att det blev två killar och två tjejer som fick vara med i listan. Jag 

är så jävla PK så jag får rysningar. Nu ska jag gå vidare med den här dagen. Men jag tänker inte plugga. Det sparar jag till imorgon.

Puss

Planer

Jag håller på att skriva en lista om allt jag ska göra med lägenheten. Min plan är att använda nästan alla utrymmen. Det är faktiskt jävligt kul att planera om man bara ger sig in på det. Sedan har jag även en hel del planer för 2009 i allmänhet. Det här kommer att bli jävligt bra hörni!

Nu ska jag gå och vara barnvakt åt S och A, hoppas de vill leka med lego idag, för det vill jag. Tänker bygga ett asstort rymdskepp!

Spotify knäcker förresten! Tack Sara!

Teenage wasteland

Det nya året närmar sig. Jag har aldrig sett fram emot ett nytt år lika mycket som det här. Det känns skönt att 2008 äntligen tar slut. 

Jag har rotat i gamla minnen och hittat min gamla dagbok. Det var väldigt roligt att läsa den!

19 okt 1997 sönd (jag var tolv år och gick i sexan)

Nu är jag kär på riktigt. Jag kysste P som är snygg, schyst, trevlig.

Men tråkigt nog så kysste vi inte varann för att vi gillar varann.

Vi kysstes för att vi körde ryskposten. Men jag hoppas hon gillar mig.

JAG ÄLSKAR P!!!!

Fy fan vad skönt att kyssa P.

Vill ha hängbyxor.

Jag har börjat tänka på hur det skulle vara att röka och att supa, men endå så vill jag inte röka, jag vill bara smaka på någonting med mycket sprit.

Jag gillar P så mycket at jag inte kan koncentrera migpå nåt annat. Nu ska jag egentligen städa mitt rum, spela fiol och studera.

Basse är min coolaste kompis.

Ville inte skriva "bästa" för det är mesigt.

Jag älskar P!

Vilka minnen!! Ok nu måste jag plugga.. Men jag har lite svårt att koncentrera mig... Jag skriver hellre här... 

Förresten, Basse förklarade för mig att "om du är höna"-ordspråket inte alls är konstigt. Den betyder helt enkelt att du bör göra det du är skapad för att göra. Om du är snickare, snickra! Om du är bagare, baka! Om du är höna, kackla och lägg ägg.

Puss

Spoilers

Jag hatar när folk spoilar filmer, serier, böcker och spel. Men det här klippet är sjukt roligt ändå. Det är några som spoilar hundra filmer på fem minuter! Klicka om ni vågar! Muhahahahaha! (Och ja, jag är också trött på alla manliga duon som ska vara "de sköna killarna" men jag gillar det här klippet ändå)

(Haha Basse, jag la upp en fem minuters-film!)

läget

En av lamporna i köket har börjat flimmra. Min förortslägenhet har precis blivit ännu mera förort.

Jag har fått höra att man som bloggare har ett ansvar gentemot sina läsare. Jag har fått höra att det är oförskämt, nästan elakt, att inte skriva på ett långt tag. Då är man inte värd några läsare säger de. Och så får inte ens youtube-klipp vara längre än 2-3 minuter heller... Alla dessa regler. Men det är kul när folk tycker och tänker. 

Själv tycker jag en massa saker. Exempelvis tycker jag att det är dålig kompis-stil att göra en för stor sak av att någon klantar sig och råkar göra illa en eller trampa på ens sko eller nått när det inte var meningen.  Visst kan man ryta till så fort det händer eftersom man har speciella reflexer som gör att man vill skrika till när man får ont. Men att göra en stor sak av det när det redan hänt och personen i fråga inte ens har ont längre tycker jag är töntigt.

"Aaaahhh, vad faaan gööör duuu?"

"Oj, förlåt, det var verkligen inte meningen"

"Aaaaaahhhhh"

"Förlåt"

"Du får ju se dig fööör""

"Jag vet, det var inte meningen"

"Aaaaahhhh"

den som fick ont ser sur ut

"Är du sur?"

"Nä men du får ju för fan se dig för när du går!" (ser fortfarande sur ut)

"Jag vet, jag borde ha sett mig för, men jag gjorde inte det, jag är en dålig människa och hoppas att jag aldrig mer gör dig oförrätt min härskare över allt och alla, imorgon tänker jag offra min mor för dig så att du någon gång kan sjunka ner till min nivå för att du någonsin ska kunna se mig i ögonen igen."

Det är också väldigt störande när folk säger att man inte inte skulle gjort så som man gjorde när det är helt uppenbart. 

"Det skulle du tänkt på innan du glömde nycklarna hemma"

"Du skulle inte ha tappat din glass om du ville ha den"

Sen finns det även en hel del ord jag inte tycker om. Då menar jag såklart ordens innebörd och inte bara själva orden. Här kommer fem utvalda:

Nation

Nationalism

Patriot (Sluta lägg så jävla stor fokus på alla landsgränser. Och vad är det du egentligen tycker så jävla mycket om i ditt land? Är det naturen, politiken, människorna, maten, kulturen? För det finns inget land som man på allvar kan älska fullt och helt med all skit som föregår över allt. Sluta vara så jävla töntig och lägg fokus på något viktigare än ditt jävla lands jävla gränser!!!)

Heder 

Stolthet (Finns det någonting töntigare än att dö för sin stolthet eller sin heder?)

Nä nu får det räcka med hat för idag. Hur många läsare har jag egentligen förresten. De enda jag vet om är Maria, Carina, Basse, Sara, Lisa och ibland Amanda. Finns det några fler där ute?

Om du är höna

Jag gillar verkligen ordspråk och andra små smarta meningar så jag roade mig precis med att googla lite sånt. Och jääävlar vad många dåliga ordspråk det finns, vilket är sjukt kul.

Här har vi ett smart Colombianskt ordspråk från forna tider:

"Den som alltid är ledsen, är inte ens glad när han är full"... Nähää! Hur är det med den som alltid är trött da? Är den även trött när den duschar???

Och vad fan betyder det här ryska ordspråket:

"Om du är höna, kackla och lägg ägg"...??? Ok.. jag lovar... Jag tänker mig att personen som säger detta ser lite överlägsen ut och är fett nöjd med vad den sagt medan den tittar ner på en och väntar på att man ska svara...

Eller det här smarta ordspråket som en jävligt vis man måste sagt någon gång:

"Se upp för dåliga kvinnor och ta de goda med en nypa salt"... TA DIN MAMMA MED SALT KUKHUVE!!

Gympasalar i pastell och kinakrogar med bruna och blommiga tapeter

“Låt den rätte komma in” är ju så sjuuuuukt bra. Allt, ALLT knäcker! Foto, skådespeleri, ljud, klipp, kamera, dialog, manus, ljus, soundtrack, känsla, allt. 

Scenen när gubben hänger upp en kille i omklädningsrummet är sjukt stressig men hur fint komponerad som helst. Allt är så bra genomtänkt med så fina kontraster i filmen hela tiden. Sen älskar jag hur barnen på ett klumpigt sätt levererar replikerna. Allt är så härligt mellanstadie.

Jag raderade precis en hel scen som jag beskrev för att jag inte vill spoila för någon. Men den var fin.

Tänk att få göra film... drömmer mig bort....

Själv har jag börjat kolla på OZ. Fett bra serie. Får se om den håller alla säsonger. Många dör hit och dit och de flesta är väldigt arga hela tiden. Orka vara arg hela tiden.

Undra hur jag skulle vara om jag hamnade i fängelset. Jag skulle nog träna mycket, läsa och spela tv-spel om jag fick. Om jag skulle hamna i OZ skulle jag bli kompis med italienarna. Dom är coola, i alla fall än så länge.

Snart kommer en sjuttioårs-fest. Det kommer att bli fett. Men vad ska jag köpa? 

På tal om fest måste jag ha inflyttningsfest snart. Kanske om två veckor eller så? Vi får se, det måste vara i år iallafall. Borde ägna lite mer tid åt min lägenhet först.

Nu är det torsdag och jag ska upp tidigt för ett grupparbete. Orka. Jag åker hellre till New York.

God natt.

Flashforward

Tönta på måndag. Tönt-måndag...

Varför ha en problemfri och härlig helg när du kan ha en sals-tenta på måndag?

Varför skriva en hemtenta med böckerna framför sig så att ens lärande utvecklas och man faktiskt minns något från uppgiften man har gjort när man kan försöka komma ihåg fem böcker i ca ett dygn för att skriva ner femton små svar på frågor på ett så outvecklat och grundligt sätt att man glömmer bort informationen ett dygn efter att man skrivit tentan?

Studenternas topp-sju klagomål (ej i ordning):

CSN

Salstentor

Bostadsmarknaden

SL

Inkompetenta och opedagogiska föreläsare

Inkompetenta och opedagogiska klasskompisar som inte borde bli lärare (eller vad de nu ska bli)

CSN

Vad kul det kommer att vara när vi alla har barn och de kommer att göra en massa roliga saker.

Tänk er när vi sitter där i ett fik med sex barnvagnar och diskuterar blöjor över en latte.

Eller när de blir lite äldre och blir bästisar/ihop/ovänner.

När de lär sig läsa och skriva.

När de säger sin första kommunistiska tanke.

När de revolterar och blir nynazister hela bunten.

När de får sitt första vapen och går med i ett av alla coola framtidsgäng som slåss om makten på Stockholms gator.

När Basses dotter tar hem en stor kille i läderjacka och en motorcykel hängandes på ryggen och vill ha lite bärs för deras var slut.

När Maria son vill gifta sig med ägg (en av de nya mutantledarna för ett av Stockholms framtidsgäng) och vägrar att Maria ska förstöra hans stora kärlek.

När Carinas söner blir chefer för det stora företaget “Slakta kossan COP” som håller på att ta över alla kunder från alla företag i hela världen överallt hela tiden.

När Lisas dotter blir president för den nya framtidsstaden “Undulatmördarna” som ligger vid Bredäng ungefär.

När Amandas dotter gifter sig med Robin E från Idol och skaffar små sjungandes Robin E- kopior som barnbarn till henne.

När Olles son blir tillsammans med Anna Bok som för övrigt är ledaren för ett av framtidsgängen “the prettos”.

Tänk vad mysigt vi kommer att ha det då.

Små meningar

Jag har läst Jesper Waldersten och blivit inspirerad av hans one-liners. Självklart kommer jag inte vara lika klockren men det är alltid kul att försöka komma på små klyftiga kommentarer och en och annan ordvits.

Här kommer några av mina nyblivna små meningar. Önska bara att även jag kunde illustrera en fin bild till dem som Waldersten gör:

Med rätt attribut har man mer än man kan hantera.

Om jag fick träffa mig själv skulle jag bli upprörd.

Du talar otydligt när du är ful.

Vad många fattiga luffare och dryga människor det finns någon annanstans.

Du är snygg när jag står i centrum.

SPELAR DU SÅ HÄR HÖG MUSIK FÖR ATT JAG SKA BÖRJA TÄNKA PÅ REFRÄNGEN?!?!

Nu står vi här utan varken skägg eller brevlåda.

Vilket jävla liv det blev i dig när kondomen sprack.

Ny teknik revolutionerar den hittills lättförståeliga bruksanvisningen.

Min kotlett hade tyvärr fastnat på något djur.

Vad lång tid det tog för dig att ringa mig igen och igen och igen.

Ska vi hitta på något för någon annan att göra?

Du pratar för högt när jag inte lyssnar.

Hela min bild av dig förstördes med photoshop.

...

Fan, vissa av meningarna blev jag faktiskt ganska stolt över.

Men nu är jag trött och tänker gå och lägga mig.

Puss på er!

tävlingen

Jag gick i mellanstadiet och det var gympalektion. Som vanligt var vi uppdelade i killar och tjejer, självklart inte av läraren utan av våra egna viljor och oviljor. Ingen minns nog den här gympalektionen utom jag. Eller, hela lektionen minns jag inte, bara slutet.

Vi var som sagt uppdelade och snackade skit i våra könsrelaterade grupper. De flesta i alla fall. E stod mest för sig själv och såg ful ut. Hon var ganska, eller nja, väldigt mobbad. Vissa vänner hade hon, men hon sög verkligen på gympan. Några hade t ex garvat åt henne för att hon grät efter att hon fått en sån där mjuk röd boll på sig. Inte tydligt, utan bakom hennes rygg. Inte för att det lär stoppat henne från att märka hånandet. Ingen gjorde stora saker, alla gjorde små och vissa ingenting. Men hon mådde inte bra (vilket skulle bekräftas av läraren i ett senare tillfälle). Men nu var det som sagt gympa.

När läraren blåst i visselpipan var det dags för oss att lyssna. Hon sa att vi skulle köra en snabb men väldigt spännande tävling. De fyra väggarna var uppdelade i siffrorna ett till fyra och läraren skulle genom att studsa en basketboll mot marken visa oss vilken vägg vi skulle springa till. Den som kom sist åkte ut. Vi var alla uppradade mot vägg nummer ett innan vi började. Blickarna hårt riktade mot den ganska stora basketbollen. Sen började läraren studsa och vi började kuta.

De första som åkte var ganska duktiga annars. Men de var inte särskilt snabbtänkta och kvicka som vi andra som hade koncentrationen på topp. Hjärtat och adrenalinet pumpade i mig i takt med att folk åkte. Fortare och fortare gick det och bollen blev som en slags allsmäktig domare. Det var som att det var bollen som bestämde vägg och inte läraren. Det var en sån där lite coolare basketboll som var mörkbrun och läderaktig och inte en fjantig orange och gummidoftande basketboll.

Plötsligt började de som åkt ut att skrika. De hade börjat heja på oss som var kvar. Först trodde jag att alla hejade på olika kompisar som de någorlunda slumpartat valt ut. Men när jag tittade dit märkte jag hur ett mönster skapats bland de som åkt ut.

Killarna stod till höger och skrek på oss killar som var kvar att vi, precis som vi brukade göra, måste vinna även den här gympatävlingen. Tjejerna stod till vänster och skrek precis lika högt på tjejerna som var kvar. Vilket jävla liv det var i salen. Killarna mot tjejerna. Vi som var kvar fortsatte att kuta för att så snabbt som möjligt nudda den väggen som bollen valt ut. Och fler och fler åkte ut för att istället heja på oss som var kvar och sprang, allt snabbare och snabbare. Men efter en stund förändrade hejandet. De andra ropade inte bara ord som “heja” och “kom igen” längre, de ropade namn. De ropade mitt namn. Mitt och E:s namn.

Jag hade, som några andra, precis börjat i klassen. Jag hade flyttat från skolan i Hagalund för att få börja i den här och var som sagt någorlunda ny. Det hade gått ganska bra hittills men jag hade inte riktigt blivit mottagen av hela gruppen. Några få bekräftelser på att jag inte var helt dum i huvudet hade jag fått av två, tre stycken. Men jag hade inte hunnit bli en i gänget. Men nu hade jag min chans.

Det var bara jag och E kvar vid vägg nummer två. Och det hade blivit helt knäpptyst i salen. Alla killar räknade med mig och alla tjejer med henne. Jag hade aldrig känt så förut. I Hagalund var jag ingen. I mitt basketlag var jag en bänkvärmare och på simningen var jag kanske tre år äldre än alla andra och ändå inte bäst. Det här skulle även kunna vara ett steg i rätt riktning för att få en hel drös nya vänner. Om jag inte gjorde dem besvikna. Men E ville inte heller svika. Hon skulle, för en gångs skull, känna sig mindre mobbad. Rent utav populär.

Läraren höll basketbollen stadigt i sina händer. En lång stund gick innan hon studsade bollen, och vi räknade. En studs. Med blickarna fästade på bollen väntade vi på nästa studs. Och vi stod blickstilla. Sedan kollade jag upp på lärarens ansikte. Hon log och hade tagit ett fast grepp om bollen. Hon tänkte inte släppa taget om den igen. Hennes leende bekräftade att hon inte skulle studsa bollen igen. Hon hade valt väggen som var betydligt närmare E än mig och hennes leende visade något mer, att hon ville att tjejerna skulle vinna. Jag skulle bli tvungen att springa förbi E för att komma till målet. Så jag började att kuta. Men E stod kvar och hade inte förstått hur nära målet hon var, så hon började alldeles för sent.

Sen hördes skriken, eller snarare vrålen. Killarna började springa emot mig och jag var en hjälte. De tog tag i mig och kastade upp mig i luften. Säkert inte så högt men det kändes som att de kastade mig flera meter upp i luften. Sen skrek de mitt namn i takt, högre och högre. Jag var en av de lyckligaste människorna på jorden då.

Den här historien har ingen sensmoral. Det är bara ett minne jag har och som jag har analyserat några gånger i mitt huvud såhär på senare dagar. Det är en av mina riktigt lyckliga ögonblick i mitt liv. Jag skrev ner det i min dagbok till och med och det var YTTERST få grejer som skrevs i min dagbok. Kanske en sak om året eller så. Självklart skrev jag inte allt om E då utan jag bara nämnde henne i förbifarten. Men det är även ett av de tydligaste minnen jag har.

Nu ska jag dricka lite mer chokladhavremjölk och titta på ännu ett avsnitt av Weeds.

Puss

Hakuna matata

Här sitter man nu, långt ifrån det mesta och de flesta, i mitt nya hem i Hjulsta. Och nu har även jag börjat blogga. Hur blev det så? Jo, tackar som frågar, jag borde nämligen plugga och det finns ingenting som får mig att vilja göra en massa andra saker (som att blogga) lika mycket som behövaplugga-syndromet.

Vi har så jävla mycket i våra huvuden och vi kan göra så himla mycket utav det och det i sin tur är så JÄVLA stressigt!

Hela mitt liv har jag levt efter detlösersig-principen och jag tror fan att jag fortfarande gör det. Men jag har glömt något. Något försvann häromdagen och jag har ingen aning om var det är någonstans. Jag tror att det jag tappade bort var ganska viktigt för jag verkar inte fungera så där jätte bra utan det. Men jag har ingen aning om vad det var. 

Annars är jag ganska lycklig ändå eftersom jag vet att det löser sig. Och om du, precis som jag, tappat bort någonting så kanske vi kan träffas och lånbyta varandras ting. Jag kanske har något som liknar det du tappat bort och du kanske har det som liknar mitt. Men du får bara LÅNbyta för jag vill ha tillbaka det som är mitt för när det kommer till vissa ting är jag den största egoist som finns.

Fan vad medveten man ska vara hela tiden. Nu så tänker jag: “jag borde inte publicera det här inlägget, klockan är tjugo över midnatt, jag är trött och jag har skrivit en ganska töntig text.” Men nu skiter jag i allt vad det heter medvetande och publicerar det ändå. Eller det borde kanske kallas skämsmedvetandet. För det är det där jag skäms för som är käppen i hjulet och inte det jag är medveten om. Våga vara klyschig, dramatisk, töntig och tillochmed pretentiös emellanåt! Jag publicerar detta inlägg (inklusive rubriken) i alla dessa tre egenskapers namn!

Puss

Dom tittar när jag dansar

Så där står man och är spik nykter, fett av, men eftersom ALLA går och dansar så ställer man sig till slut upp för att någon till slut drar i en. Förresten, vem FAN uppfann dra i armen knepet när någon sitter o inte vill dansa? Som att man inte redan känner sig tillräckligt tråkig. Någon MÅSTE bara komma och "muntra upp en". "Sluta vara så himla tråkig?" Vad FAN är DET för jävla replik. Ska det muntra upp en?!?! Det som händer då är antingen att man sitter kvar, får lite extra uppmärksamhet (kanske de få som inte såg att man satt o tråka förut ser en nu), ser ännu tråkigare ut och nu även lite sur, personen som drog i en skäms lite o försöker dölja det med ett "meh, tråkmåns!" o så blir alla lite mer medvetna om vilken dålig människa man är. ELLER så hakar man på upp, och så står man där... TOTALT medveten om VARENDA rörelse man gör.

Nu viftar jag lite med händerna.. oj nu böt de låt o takt.... vilken dålig dj,.. vad fulla alla är...vad äckligt det luktar....undra när jag dansat av min tråkskuld....sluta flina din jävla tönt, jag bad inte om det här...ja ja, får väll flina tillbaka...måste de spela så himla högt....

Sen finns det de stunder då man är fett på.

Först har vi "jag är alldelles för full (men endå inte agresiv)-dansen" då man inte bryr sig om ett piss. Man är i ett helt annat stadium. Människorna är suddiga och man tänker inte så mycket på att de tittar på en. Det är den bästa dansen.

Sen har vi nykterdansen, även kallad skämsdansen. Man har ingen som helst ursäkt för att göra det man gör, Och hur “hög på livet” man än är så kommer folk att ifrågasätta ens glädje. Det kan vara med en blick och det kan vara med repliker som, “Är du full eller?” eller “Varför är du så glad”. Och så fort någon ifrågasätter det, även fast de menar väl, så slutar man (eller i alla fall jag) att dansa och går och sätter sig. Det är som när folk kommenterar att “nä, nu gör du dig bara” när man får ett skrattanfall. “Nä jag skrattade på riktigt men nu är jag alldeles för jävla medveten om vad jag gör och på hur du ser på det jag gör att jag slutar att skratta”. Så alla medvetna människor där ute: Låt folk skratta och dansa eller inte dansa ifred.

Självklart gäller inte allt det här de jag känner, vi har ju faktiskt dansat nyktra hos varandra flera gånger. Vi är alldeles för coola för sånt där skämstrams.

Puss

Dikt till Vreten

Vem är du Vreten?

Jag stannar ej vid dig.

Tåget jag åker i stannar aldrig vid Vreten.

Du har bitar av himmelen i kuber på ditt golv.

Är det dina drömmar?

Vad drömmer du om?

Att någon någon gång ska stanna vid dig?

En av dina drömmar har gått sönder.

Det hänger en lapp på  den där det står “ur funktion”.

På lappen finns det även ett litet fält där det ska stå vilket datum dom ska komma och reparera din dröm.

Det fältet står tomt.

När ska dom komma och reparera den, Vreten?

Hur ska någon kunna reparera den om ingen nånsin stannar vid dig?

Någon gång ska jag stanna vid dig, Vreten, och reparera din dröm.

Deep man, deep...

Nu!

Klockan är 09:52 och någonstans på teaterhögskolan är det någon som ropar ut mitt namn. Just i denna sekund borde det vara. Men jag är inte där, jag är på Rödabergskolan och bloggar. Min lektion börjar 10.40 så jag hade mycket väl hunnit. Men jag gjorde det inte. Varför då?

Jo, tackar som frågar, det är nog för att jag är lat. Lat, lat, lat, laaaaaaaat....

Men det gör inget, jag är inte ledsen för det. Jag är väldigt glad. Det är en förändringarnas tid nu. Det viktigaste är väl att Obama vann. Förstår ni att han vann!!! Men det är inte bara därför jag är glad och det är inte bara därför det är en förändringarnas tid.

Allt håller på att förändras och jag ska fanemig se till att det blir till det bättre. 2008 var inte mitt bästa år, även fast mycket bra också har hänt. Men nu jävlar!!! Det är dags att ta tag i saker och ting. Nu när jag kommit förbi gränsen då jag skitit i teaterhögskolans inträdesprov behöver jag inte stressa upp mig mer över det. Men för att jag sket i det tänker jag göra något jävligt bra av det hela.

Här kommer en slumpad wikipediaartikel sammanfattad med egna ord:

Vietnam var 1771 uppdelat i två riken. Trinhklanen styrde i norr och Nguyenklanen i söder. Tay Son-upproret var ett uppror i som bröt ut i Vietnam 1771. Tay Son ligger typ i mitten av Vietnam och det var tre bondbröder som startade upproret. De vann annhängare ganska snabbt och efter sex år lyckades de erövra hela södra Vietnam från Nguyenklanen. Sen gick de och erövrade den norra delen av Vietnam som styrdes av Trinhklanen. Sen gick de och erövrade hela norra Vietnam.

Sen kom en prins. Han ville ta över södra Vietnam och efter flera misslyckade försök så tog han hjälp av fransoserna. Då lyckades han. 1802 enade han Vietnam och utropade sig sjäv till kung... Han var förresten en av de överlevande från Nguyenklanen. Han ville alltså vinna tillbaka södra delen av Vietnam från de där som gjorde Tay Son-upproret.

Oj.. nu blev den sammanfattade slumpmässiga wikipediatexten nästan lika lång som den riktiga texten. Men det gör inget. Jag längtar tills jag får internet hemma i Hjulsta. Imorgon blir det teater, det ser jag också fram emot.

Ska göra det här till en vana. Puss