swimming in the water

Fy fan vad bra Lemon Jelly är!!! Speciellt skivan Lost horizons (2002). Jag älskar spotify och nu ringde Amanda och sa att hon faktiskt ändrat sig och att hon numera älskar spotify hon med. Här kommer en riktigt bra låt med en riktigt bra video. Det är så fint när de börjar dansa i slutet också.

Tre viktiga missions har jag denna soliga dag:

1. Gå och anmäla mig till fiolioliolejen på Solna kulturskola (som numera säkert heter något annat).

Jag minns när mina föräldrar fick mig att välja ett instrument och en sport jag skulle få börja på i ettan. Vi hade nu kommit tillrätta det förlovade landet och då kunde man göra såna saker som att spela ett instrument och en sport från barnsben om man ville. Jag hade ju precis lärt mig att prata svenska helt flytande (självklart bröt jag ju som ett och annat förortsbarn men jag kunde språket och så). På min skola hade någon kommit och spelat fiol för oss och jag hade blivit helt förtrollad så det var ett självklart val för mig. Men detta skulle få ångra längre fram i min barndom.

Sedan hade vi sporten... vad skulle jag välja... jo, vad skulle inte passa bättre än att spela en is-sport som hockey nu när man ändå bodde i Sverige. Så det valde jag. Så där gick jag, med en gigantisk väska och skridskor för att spela en sport jag inte hade någon aning om. det jag mindes mest var hur hjälmen klämde. Det och att min kära far stod på läktaren och skrek åt mig på spanska att fälla alla. På allvar!! Så det gjorde jag. Med min hockey-klubba. Mitt lag (AIK) sög. Tillslut började jag på fotboll istället. Där gick jag en vecka, gjorde ett självmål och slutade. Sedan var det friidrott på tur. Där var jag bra på att springa men sög på allt annat. Så där slutade jag. Sedan var det basket som gällde då min coola syrra tyckte det var coolt... Ja, jävlar hörni.. Basketen... Jag var bänkvärmare i kanske fem år.. Det var hemskt. Men jag var riktigt bra i skolan när vi spelade, men i mitt lag var jag en bänkvärmare. Sen blev det simning hela vägen. Där började jag försent så jag kanske var två-tre år äldre än alla andra. Det var också hemskt. Men när jag lärt mig allt så började jag att simma själv.

Men fiolen min höll jag i. Jag hade den i en championväska så att ingen skulle se att jag spelade det här töntinstrumentet. Men folk märkte det ändå. 

Att jag var för tidig i puberteten och fick en jävla massa finnar, hade Harry Potter-glasögon, stort krulligt hår, hette "Bruno", hade för små kläder (vi hade inte sådär jätte mycket pengar då), var dålig på sport, var tunn och svag som fan, lekte alltid med tjejerna OCH spelade fiol fick en hel del konsekvenser. Men när jag började bli äldre och skaffade "hängbyxor", som jag så fint skrev i min dagbok, blev det plötsligt jävligt coolt att jag spelade fiol. Jag spelade alltså fiol från första klass till andra ring i gymnasiet. Sen slutade jag. Och nu tänker jag börja igen. Ba fruts! Men nu är det endast för min skull. Jag vill lära mig en massa låtar och att spela ordentligt med alla termer och sånt vilket jag inte lärde mig när jag var liten. Jag minns hur skönt det var när det gick bra att spela, jag liksom mediterade mig bort då. Det var kul. Och nu ska jag gör det igen! Jippie! 

2. Jag måste skriva den där jävla uppgiften jag tjatat om de senaste inläggen!!

3. Köpa present till Max och Laura.

Detta ska jag göra idag. Sedan borde man väl kunna slå in paket och sånt tjafs. Jag borde även köpa en massa grejer som jag fått i uppgift att ta med mig till min systers julbord. Dessa är: Aladdin-ask, clementiner, julknäcke och julvört. Men vad fan är julvört?

Nåväl. Nu måste jag sätta igång. Visste ni förresten att jag blev svensk medborgare så sent som när jag var tretton. Igår fick jag även veta att jag har dubbelt medborgarskap!!! Det var min kära mor som sa detta, men jag har lite svårt att tro på det då hon menar att jag ändå inte får rösta där. Jag får kolla in det där lite djupare. 

Puss och god jul!