Pojken på bilden: Är det detta du tänker göra medan jag kämpar på till att växa upp till dig?
Pojken i rummet: Det är inte mig du ska skylla på. Det är pojken mellan oss två.
Pojken mellan de två: Jag tänker inte ha något jävla tvåfrontskrig här. Tänk på alla bra grejer jag kommit ihåg från dig och alla bra grejer jag lärt dig.
Den äldsta pojken: Jag vet mest.
Pojken i rummet: Jävla besserwisser! Men om du är så jävla smart kan väll du berätta för mig om vems fel det här är.
Den äldsta pojken: Vems fel vad är? Har inte du det ganska bra?
Pojken i rummet: Visst har jag det bra, men det händer att jag förvandlas till en jävla slashas ibland och då varken städar, pluggar, skriver manus eller söker jag sommarjobb som jag borde. Till och med bloggen har fått lida...
Den äldsta pojken: Jag tror du snackar med fel personer.
Pojken i rummet: Vem ska jag snacka med då?
Nu: Med mig.
Pojken i rummet: Vem är du?
Nu: Jag är bland annat en bloggskrivare.
Pojken i rummet: Ok... Kan du fixa så jag slutar vara en jävla slashas.
Nu: Det är du som måste hjälpa mig.
Pojken i rummet: Med vadå?
Nu: Med att sluta vara en jävla slashas.
Snart: Äsch lyssna inte på honom. Allt löser sig så småningom.
Pojken i rummet: Vem är du?
Snart: Lösningen.
Pojken i rummet: Jag tycker om dig mer.
Den äldsta pojken: Lyssna inte på honom!
Pojken i rummet: Varför det?
Den äldsta pojken: För du kommer aldrig att kunna träffa honom på riktigt. Han kommer alltid vara en massa steg framför dig. Han är inte din närmsta vän.
Pojken i rummet: Men dig kommer jag ju aldrig att få träffa heller. Vem är min närmsta vän?
Nu: Jag.
Pojken i rummet: Ok, vad bör jag göra för att hitta en lösning till allt det här?
Nu: Sluta fråga. Du har mer makt än mig. Jag är helt själlös och har ingen som helst vilja. Sluta fråga. Om jag är din närmsta vän borde vi göra allt för varandra eller hur?
Pojken i rummet: Ja.
Nu: Och eftersom jag är helt hjälplös borde du hjälpa mig. Och jag är väldigt, väldigt mäktig, så om du hjälper mig nu och förblir min vän kan vi tillsammans göra stordåd.
Pojken i rummet: Lovar du?
Nu: Om du lovar mig.
Pojken i rummet: Ok jag lovar.
Nu: Jag lovar.
Slashasen: NOOOOOOOOOooooooooo.....
Varför springa runt i ringar när man kan spela fiol? För det har jag nämligen äntligen gjort nu. Börjat spela fiol. Och det KNÄCKER. Har bara hunnit spela en lektion men så fort jag får hem fiolen som jag ska hyra så är det game on! Jag ska lära den allt jag kan, och allt jag kommer att lära mig. På så sätt tänker vi skapa en och annan melodi som heter duga. Kanske börjar jag skriva eget. Så småningom kommer jag och min fiol att spela tillsammans med mina ascoola vänner och deras ascoola instrument. Då kan vi tillsammans spela en massa melodier som heter duga.
Adjöööken adjöööö
4 kommentarer:
fint bruno! känns mkt som pratorna av sandra key-åberg, minns du dem? bra att bloggen inte ska bli lidande mer:)
sandrO key-åberg menar ja ju
Väldigt Borges. You go girl!
Tack kompisar! Det låter fett! Fast jag inte läst någon av dem *skäms lite*.. PUSS
Skicka en kommentar