A redoblar

Jag är som alla som läser detta vet född i Uruguay. Mitt förhållande till detta land är, om jag får vara lite pretentiös, ganska komplext. Dels känner jag inte så mycket för landet då jag bott här i Sverige sen jag var fyra. När jag var där och besökte kände jag igen vissa lukter och vissa smaker. Vissa minnen dök även upp men de var dels väldigt svaga och dels lite efterkonstruerade, då jag fått höra så många historier om när jag var liten. Men jag kände samtidigt nästan ingen samhörighet med min släkt. Jag var ju ungen som föddes när diktaturen precis tog slut, jag var den som klarade sig från fattigdomen och fick leva som snobb i Sverige. Jag var den bortskämda gringon.

Detta var dock ett tag sedan. Nu förstår jag att dessa känslor uppkom på grund av mina skuldkänslor. Det var nog inte så många som tänkte på mig som snobbig och bortskämd. Men även om de gjorde det så var det nog jag som starkast kände så om mig själv. 

Jag älskar mycket med Uruguay då jag faktiskt växt upp med en heluruguayansk familj. Vi har snackat en uruguayansk spanska i hemmet, vi har lyssnat på musiken, vi har druckit mate, vi har spelat truco, och våra politiska åsikter är starkt påverkade av, USA:s inverkan på Sydamerika, diktaturen, samt kommunisterna (mina föräldrar) som kämpade emot den. Idag tänker jag såklart mer självständigt än vad jag gjorde när jag var yngre och skulle jag, till skillnad från nu, tycka att tex USA var ett bra land och vänstern inte var något för mig så skulle jag inte tveka på att gå emot mina föräldrar och våran bakgrund. Men jag skulle fortfarande veta mer än många andra om just Uruguays politik, och hur man på olika sätt som Uruguayan  kan se på världspolitiken. 

När jag får höra om forna tider då mina föräldrar hade underjordiska rörelser, tryckte kommunistiska tidningar, kastade sten på militären, sa hemliga ord till hemliga människor på hemliga platser blir jag både väldigt stolt men också lite ledsen över att jag inte fått ta del av Uruguays befrielse. "Men det var ju för att du just inte skulle behöva gå igenom all den där skiten som vi kämpade" svarar mina föräldrar då och visst förstår jag det. Självklart skulle jag inte vilja gå igenom att alla mina fotoalbum brändes, att jag och mina vänner och bekanta ständigt behövde vara på flykt, att vi om vi blev tagna blev torterade, våldtagna och satta i fängelsen, att behöva tjalla på någon för att man inte tål att ens son blir misshandlad framför ögonen på en, att bli tjallad på av sin närmsta vän etc.. 

Men att få kämpa för något man tror på och att få skrika för att få tänka och tycka fritt på ett sådant passionerat och aktivt sätt är något jag avundas. Visst kan jag även göra det nu, men jag har det samtidigt jävligt tryggt och bekvämt här hemma i Hjulsta med mitt CSN och mitt extrajobb. Men jag antar att jag får kämpa för andra saker och på andra sätt. Jag tänker inte ta bort min rätt att lida för andra problem som kan tyckas små jämfört med hur det är i andra länder. För även här i trygga Sverige kan man må riktigt jävla piss av helt andra situationer och det betyder inte att smärtan är mindre för det.

Här kommer iallafall en sång som jag verkligen verkligen älskar. Det låter kanske töntig att jag gör det bara för att jag kommer från Uruguay, men jag kan inte låta bli att få rysningar när jag hör den. Den heter "A redoblar" och har inslag av en "Murga". Titeln betyder att öka/fördubbla/intesifiera. Men det är också en ordlek då man även brukar säga "A redoblar" till att spela virvlar på trumman. En "Murga" är en sorts musik-rörelse som förekommer i vissa delar av Sydamerika. I just Uruguay är även teatern en stor del av denna rörelse. Man spelade "murgas" på gatorna i 40-dagar långa karnevaler och man behövde inte vara bra på musik för att få vara med. Texterna var oftast ironiska och samhällskritiska vilket var anledningen till att denna rörelse i stort sätt förbjöds under diktaturen i Uruguay.

Den kom 1980 vilket var i mitten av diktaturen (1973-1984). Det är en sån jävla känsla och intensitet i låten och glöm inte att den står för att fördubbla, öka och intensifiera. Den är både sorglig och mäktig. Dessa människor lever här under förtryck och sjunger om att vi måste bli starkare.

A redoblar