Bootcamp

Jag har nu gått runt och sett rövknullad ut i två dygn. Speciellt när jag velat sätta mig ner. Detta på grund av träningsvärk. Det har varit en pina. Min röst försvann också någonstans på Frans fest. Så rövnullad och röstlös har jag gått runt och funderat på vad det var som egentligen hände under de där 75 minuterna då jag utsatte mig för armyfitness. Vad hände Bruno?

Jo... Jag led...Jag led så mycket att jag inte, så in i norden, kunde förstå varför jag gjorde det här emot mig själv... Jag led så mycket att jag ville döda den som kom på detta inferno till träning...Nä.. Jag kan nog inte med ord förklara hur det kändes...

Detta lidande kontrade min hjärna med att tänka på:

varför i helvete jag inte tagit på mig handskar för.

en varm säng som jag kunde ligga i istället.

hur skönt det egentligen var att inte träna.

Sedan tänkte inte min hjärna något mer eftersom de AS-chockade musklerna var tvungna att ta förstärkning från huvudet. 

MEN! Om man bortser från rövknullerikänslan har det varit hur skönt som helst nu såhär efteråt. Och det känns skönt att jag tänker göra det här. Jag är pepp OCH medveten om vad jag ger mig in på. NU KÖR VI!!!!! Det kommer inte vara lätt, men jag tänker åla mig över vilken isfylld kulle (med grus, grenar och annat skit som skrapar emot magen och knäna medan mina muskler vill fly ur kroppen) som helst, bära den tyngsta bjäsen hur långt som helst och göra armhävningar tills mina armar går av!!!! AAAAAAHHHHHH!!!!!!!

Tack Basse för att du peppade mig genom de osaligas straffort.

PUSS